Hankins sjunger i duschen...

POLITIK. Debatten är från kommentarsfältet på Ali Esbatis blogg. Personligen tycker jag att det vore fullt möjligt att förbjuda både niqab, korset och andra religiösa symboler - i alla fall från all offentlig miljö som är skattefinansierad. Men det är jag det.

Debatten hos mister Esbati utvecklade sig på ett roligt sätt, dock.
POLITICS. And then the total nonsence in american politics was back for an other run at peoples hearts and minds. This time a buzz is on about how Al Franken (clip not directly related to this post) denied Joe Lieberman an so called "Additional Moment" to continue speaking on the Senate floor - and how John McCain went nuts over this...

Watch the clip here:


Well, obviously FOX News didn't spend many minutes pondering about what just had happened. As usually they went for the preemptive strike by launching their on offensive in the matter:
"Franken joined the Senate in July after winning an eight-month political and legal battle with Republican Norm Coleman over an election that nearly ended in a tie. Despite his freshman status, Franken hasn't shied away from confrontation with senior lawmakers, some of whom have spent decades in the chamber.

Lieberman, for example, who was first elected to the Senate in 1988, was the Democratic vice presidential candidate in 2000 and currently chairs the powerful Homeland Security and Governmental Affairs Committee."
The logics of this is basically that if you are the senior member of the floor - you should have carte blanche to break any rules. Ok, fair enough - "if you are a senior Republican member", is of course the right wing propaganda view of the matter.

But thankfully FOX News are far from alone in theese information battles. Quickly after their bias report of the indicent Chris Matthews put a stop to that nonsence spinning, in last nights episode of Hardball on CNBC:



Thank Go...well, I'll thank Superman for the free press.

How Megaman saved X-mas in Sweden

Hankins rasar mot Toshiba efter kameraFAIL

Om nom nom nom

Svennis vill ligga med alla kvinnor i Notts County

Upp och nervända världen

"Fox News are the enemy of america"

Göteborgsnattens misär

Jag mår fysiskt illa. Känner mig psykiskt härjad. Nej, inte för att jag i kväll fick ringa anhöriga till en kvinna som mördats bara några timmar tidigare. Jag mötte en ännu mer påfrestande värld av ångest alldeles nyss. Inte bokstavligen, inte jämförbar. Men ändå helt horribel - lördagens fyllekaos i centrala Göteborg.

Genom mina nyktra ögon.

Utanför redaktionen står de och skriker. Två par, varav en kvinna är upprörd utöver det vanliga. Hennes dunjacka är uppknäppt och den allt för korta kjolen för klimatet blinkar till där lampan från köpcentret lyser ner mot hennes lår.
- Men varför kom du med då? Varför kom du om du har den inställningen ditt svin. Vem fan bad dig att följa med, skriker hon.
- Vad fan är det för fel på dig? Du är fan inte normal. Är det mitt fel då, väser han tillbaka.
Han balanserar på kanten till en verbal explosion. Hon famlar efter väggen bakom sig, tar ett par steg åt sidan och skriker igen. Hjälplöst men kontrollerat. Ilsket men uppgivet.

Jag känner ångesten krypa på mig. Hjärtat bultar oregelbundet. Jag hinner knappt komma bort från de två paren, förrän nästa drama utspelar sig. Allt under de få sekunder det tar för mig att passera dem på gatan.
- Det är fan inte sant. Jag ska ta de jävlarna. Det kan väl inte jag hjälpa, skriker han och närmar sig tjejen framför.
En tredje part, något lugnare, motar tillbaka honom.
- Det är inte värt det. Hon är inte värd det, säger han.
- Jag förstår inte vad det är med dig, skriker tjejen med gråten i halsen.
Våld ligger i luften.

Jag får svårt att andas. Inte på riktigt, men det känns så. Det här är en hemsk promenad, en av min livs längsta. Då är jag 150 meter från redaktionen. Klockan är 03.04 och taxibilarna står på rad vid Kungsportsplatsen.

- Aaaaaaaah. Fy fan, skriker hon i vild panik.
Jag stelnar. Nu är det allvar.
Runt hörnet av Hotell Avalon, vid McDonalds, står en mindre folkmassa och två bilar kommer körande.
- Era jävla blattejävlar, skriker tjejen.
Hon vänder sig och om från bilen som kör iväg i hög fart och en handfull andra människor närmar sig henne. Ok, hon är inte ensam och överfallen. Pust.

Tragiskt nog drar jag just en lättnadens suck. Det sista jag vill nu är att sugas in i något. Ändå skulle jag aldrig kunna gå därifrån om jag trodde att någon befann sig i fara. Men den här gången rusar andra till. Jag skäms för att känna mig lättad.

Jag rundar Apoteket kronan. En man i 35-årsåldern stapplar fram till en röd taxi. Han ramlar nästan in genom den öppna framrutan. Bägge hans händer är i byxfickorna. Världen känns som en karikatyr på sig själv, olustigt overklig i sin socialrealistiska närhet till mig. Jag kommer på mig själv att tänka på alla gånger jag själv gått på stadens gator, berusad och likgiltig till den tragik som utspelat sig kring mig. Den tragik jag själv deltagit i.

Framför O'Learys välsnaggade vakt går två tjejer i armkrok. De vinglar framför mig när jag närmar dem och värdet av deras kombinerade skoköp överstiger säkerligen hela min garderob. "Två stekarbrudar", är en tanke som flashar förbi i min hjärna.
Hon gråter. Det klapprar om deras fötter där de går snett framför mig.
- Jag är så pank. Vad ska jag göra? Det finns ingen utväg, snyftar hon fram.

Jag hör inte kompisens svar då jag tvingas väja för att komma förbi. De ser mig inte, lägger inte märke till mig. Jag glider fram som en svart vålnad längs Östra Hamngatans frostvåta kullerstensbeläggning.

Nu måste jag framåt. Tänka på annat. Inte sjunka in i deras värld av ångest och elände. Två grabbar går till höger om mig. De sneglar in på gatan där den där gayklubben ligger. Bägge ler hånfullt mot varann, jag antar en början till konversationen.

Och den kommer.
- Fyyyy faaaaaaan, säger den ena överdramatiskt.

Jag känner ilska. Ökar takten. Ser mig om efter spårvagnar, bussar, en väg bort. Vid övergångsstället som egentligen bara är ett virrvarr av spårväg åt alla tänkbara håll dundrar en spårvagn förbi. Jag tajmar mina steg för att kunna marschera över spåren, lagom till att vagnen passerat.

Dunk-dunk-dunk-dunk.

Ljuder är lätt att känna igen. En lila sportbil med tonade rutor kommer rullande efter spårvagnen. Två killar som ser ut som min schablonbild av en förortsgangster glor ut genom rutorna. De saktar ner och spanar ut över människorna som ragglar omkring vid Kungsportsplatsen.

"Vargen har hittat sin flock av får", tänker jag.

Killarna kanske är korgossar. Men inte i nattens värld, inte i självförsvarsmode. Då är alla potentiella hot, då är alla del av det skräckscenario jag stuckit in mitt huvud i. Jag går med raska steg iväg från bilen.

Ingen idé att ta det osäkra före det säkra.

Vid lejontrappan står ett par. De står nära varann och min första instinkt säger "skönt att en del är fyllekåta med". Där har jag stått själv, packad och frusen, men med bara min älskade i tanken. Bara vår åtrå i bubblan omkring oss.

Jag närmar mig, börjar nu intressera mig allt mer för dem jag ser. Dem jag hör, men passerar.
- Jag mår så jävla dåligt, säger han.
- Jag kan inte lita på dig längre, säger han med en hjärtskärande ångest i rösten.
De är i 30-årsåldern, kanske lite yngre och hon står där tyst. En lila Systembolagskasse vajar i hennes vänstra hand. Han lutar sig tillbaka mot det räcke som jag vet är där och brukar lysa grönt, men som nu knappt syns i mörkret.
Han höjer rösten och jag saktar in, jag vill höra fortsättningen. Även om det skär i mig. Nu vill jag veta vad som händer. Varför bråkar de?

Men jag kan inte. Jag orkar inte. Jag passerar ännu ett gäng spårvagnsspår och en tjej i min egen ålder får ögonkontakt med mig. Vi utbyter känslan "oj, är en till nykter människa trots allt ute vid den här tiden på en lördagsnatt".

Utan att säga ett ord.

Vid spårvagnshållplatsen ser jag på den elektroniska tidtabellen. Nio minuter. Men hur är det möjligt? Jag som hade tajmat allt för att komma lagom till min avgång. Jag intar en diskret position, är trött och vill inte träffa överförfriskade grannar eller bekanta.

Låt mig vara. Låt mig gå hem och sova.

Bakom mig står han i tystnad. Med stilig men ändå vardaglig klädsel ser han ut att ha varit på show i kväll. Säkert Rondo, eller kanske casinot? Mobilen ringer.
- Hmm. Jag undrade vart du tog vägen. Jag står vid Brunnsparken nu. Är väl hemma om femton- tjugo.
Tystnad.
- Blev han sur för att du pratade med mig? För han gick ju så tidigt? Är du säker?
Tystnad.

Det ligger en spya över ett imponerande stort område framför själva kuren.
Ingen står där. Alla har strategiskt valt platser så långt bort från lämningarna som fysiskt möjligt. En bilmotor harklar. Den vill inte starta och jag får déjà vu till barndomsåren då morsan hade en gammal Saab 900, som sällan startade på första försöket.

- Jag tror du kommer få höra om detta på måndag, säger mannen bakom mig.
Hans röst indikerar oro, hans kväll osar av svartsjuka och arbetsplatsromantik.

- Ett lock? Så mycket alltså, säger en glad kvinnoröst. Hon ser lite punkig ut, men ändå krogsnäll. Lite Lisbeth Salander light. Hon går självsäkert och kaxigt fram och tillbaka i sina bisarrt höga klackar. Cigaretten rör sig som en dirigents verktyg mellan fingrarna i telefonkonversationens svängar.

Jag ser upp på tavlan. Sex minuter.

Två tjejer kommer och ställer sig framför mig. De är 19-20 år gamla och känns som ett omaka par. En snäll och söt, lite tråkig flicka och en rivig, farlig liten dobberman som är medveten om att hon är snygg.
- Kom vi ställer oss i kuren. Det är kallt, säger den alldagliga flickan och börjar gå de tre, kanske fyra meter hon har till den artificiella värmen.
Tuff brud i lyxförpackning rör inte en fena. Hon sörplar på sin donken-cola och vänder sig mot mig.
- Är du glad? Har du roligt, frågar hon.
- Nej. Jag är nykter och tvingas se alla fyllon i action, svarar jag.
Hon vrider till, tappar colaförpackningen och spiller ut den på marken framför sig.
Jag tycker vätskan påminner om spyan som ligger placerad på ett liknande sätt några meter bort. Fast mindre. Och utan synliga matrester i den. Bara isbitar som glider ner mellan kullerstenarna.

- Vadå? Har du inte festat, frågar hon.
- Nej, jag har jobbat, svarar jag.
- Visst är du vakt, säger hon med ett lite hånfullt leende.
- Nej, jag är journalist.
- Jasså? Vem har du intervjuat i dag då, undrar fröken framåt.
Jag funderar på hur många procent av hennes gåpåiga stil som är verkliga och hur många som kommit fram med hjälp av kamrat alkohol. Hon påminner lite om mig.
- Ingen särskild. Jag har bara pratat med polisen om fyllebråk och sånt.
- Alltså vi skulle bara käka ute på Flame i kväll. Men så blev det värsta spritrejset, säger hon.
Hennes kompis är tillbaka. Hon gick aldrig någonstans. Men märks knappt.
- Flame? Vad är det för ställe, frågar jag.
- Aah, det är en biljardhall typ. I Majorna.
- Ok, inte direkt mina kvarter då, säger jag.

Spårvagnen kommer. Hon ser den, ler lite fånigt och frågar mig:
- Ska du med femman eller?
Nu flörtar hon öppet med mig. Eller så inbillar jag mig bara det. Men en sak är säker, det kommer en våg av alkoholstank från hennes mun mot mitt ansikte. Jag ler, tycker det är sött. Hade jag varit 18 år och full hade jag säkert hoppat på den där spårvagnen. Bara för att se om det fanns en chans.

Men samtalet är i alla fall behagligare än den ångest och fyllepanik jag fått uppleva bara ett fåtal minuter tidigare.
- Nej. Alla kan inte bo i Biskopsgården, säger jag.
- Fast det gör inte vi heller. Vi ska bara upp på en liten utflykt. Lite efterfest, säger hon.
De vinkar och säger "ha en kul kväll". Jag svarar "detsamma".
- Ha det så kul G-P journalisten, säger hon när hon studsar på spårvagnen med sin mörka sidbena flaxande framför ögonen.

Jag tänker att jag ska rätta henne. Men vad vore poängen.
Hon är ju full och minns knappast vårt samtal i morgon ändå.

Hoppas hon minns att hon hade en kul kväll i varje fall. Om hennes kväll nu slutade on that note. Det fanns tillräckligt med ångest, våld och tårar på Göteborgs mörka gator den här natten. Det behövdes inte fler.

Nu steg jag innanför min ytterdörr. Äntligen avskärmad från allt jag bevittnat. 60 minuter senare lägger jag mig i min hårda men varma säng. I trygghet och förnekelse, tills nästa natt på Göteborgs kalla gator.

"Stoltenberg, my nigga"


MUSIK/POLITIK. Här får ni höra en hel bunt politik...eh rappare, MC:s snacka om sina politiska preferenser. Norrmän här de, för övrigt. Ganska kloka med. Jävlar vilken omgång FRP får.

MUSIK/POLITIK.
Norska hiphop-gruppen Gatans Parlament läser upp hatbrev från sin nya bok för norska Kingsize magasines tittare. The kick your ass take your soul kill em all country, world power motherfucker!

Att bli kåt på Arvikafestivalen



och

Veckans skönaste?

Öltifo i London



POLITIK. Sveriges statsminister visar prov på att han har väldigt dåligt självförtroende. Märkligt, med tanke på att han är Sveriges mäktigaste man. Socialdemokrater som ringer runt och får pressen att ställa frågan "kommer Alliansen att samarbeta med Sverigedemokraterna"?

En självsäker statsminister skulle inte skylla ifrån sig som ett litet barn, han skulle enbart säga något i stil med:

"Det finns inte en chans i helvete att jag låter mitt partis, eller min regeringskoalitions framtid bygga på stöd av ett främlingsfientligt och rasistiskt parti som Sverigedemokraterna. Vi tänker aldrig samarbeta med dem."


Men Reinfeldt gör inte det. Därför tror väldigt många väljare att han håller dörren öppen för samarbete med högerextremister och därmed fortsätter frågan även att komma från media. Socialdemokrater som ringer runt? Snacka om att omyndigförklara presskåren och det svenska folket.

10 minuters turbogenomgång av Hankins kök


ISHOCKEY/NHL. Jag läste Henrik Lemans blogg angående det här med tacklingar (nåja). Han tar upp hur Expressen i går ville se en artikel om att Joel Lundqvist inte är OS-aktuell, på sitt rätt så snygga (men ändå lagom tykna) vis:
"Jag hoppade den grejen.
Med all respekt för Joel: en spelare som flyttade hem från NHL, som gått skadad länge och fortfarande har svårt att tackla - OS är inte min första tanke då..."
I sak håller jag med mister Leman. Joel lär väl inte ha varit högt rankad bland de OS-aktuella spelarna just nu, vilket får Expressens vinkel att kännas rätt forcerad.

Men min främsta reaktion efter att ha läst blogginlägget var att börja scanna mina minnesbilder från tidigare års OS-turneringar. Scanna minnet för att finna stora svenska tacklingar, så kallade "hard hits". Jag kan, utan att påstå att mitt minne är oklanderligt, ärligt talat inte säga att jag minns någon speciellt utmärkande tackling från en svensk OS-spelare. Då har jag ändå följt dessa med stort intresse sedan barnsben, vilket i mitt fall innebär start i Lillehammer 1994.

Så jag reagerade på Twitter:
Men han var väl inte helt överens med mig om kompetensen på området:
Då var hela helvetet i gång.
Leman visste inte att han tog snack med en tacklingsfetischist:
Varpå Leman (nästan som en hal politiker) försökte chockvända det hela till ett 'bara man är tuff så är man en tacklande hockeyspelare'-resonemang:
Som naturligtvis bara fick mig att ta strid. För HARD HITTERS, är ju heliga:
Nu backade Leman lite från grundtesen:
Men (stackars Leman) så lätt ger jag mig inte:
Och nu började vi avrunda (notera att han nu mer eller mindre kapitulerat, om det är på grund av min envishet eller lite väl utsträckt haka från början, låter jag vara osagt):
Varpå jag drog den enda vettiga slutsatsen från Twitter-växlingen:
Hard hitters ja. Leman nämner en av mina all time favoriter - Kasparaitis - men det finns så många fler som är värda omnämnanden i sammanhanget, både från dagens som gårdagens NHL-spel.

Sverige har en del killar som sticker ur mängden när det kommer till att tacklas, men sett på en svensk nivå. Den absolut bästa av dem är Kronwall - som faktiskt kan konkurrera på allvar om rätt så höga platser på professionella topp 10 rankningar över de bästa tacklingsspelarna i NHL.

"Problemet" är bara att i ett OS-sammanhang är Kronwall bara så stark som det övriga laget kring honom. Lex weakest link - har Sverige många svaga spelare, när det kommer till det rent fysiska. Då Kronwall (och eventuellt Murray, som dock inte är en hard hitter i NHL) ställs mot världens bästa tacklingsspelare just nu, som Milan Lucic i Kanada och Zdeno Chara i Slovakien kan hans spetskompetens raderas ut i de flesta matcher.

Där är det bredden bakom honom som oroar mig.

När Sveriges "Tre kronor" kan ställa så kallade "tuffa forwards" som Forsberg och Holmqvist på banan så kontrar USA med att ha ett helt lag där tacklingskompetensen är långt över europeiskt genomsnitt. Ofta inte tekniskt överlägsna tacklare, men där hjärta och vilja alltid leder till överkompensation - på gott och ont. Det kan ju innebära en massa utvisningar och domarnivån inte håller tillräckligt hög, eller vild, standard. Ryssland har samtidigt en handfull NHL-skolade tuffingar och Kanadas lag ser ut som rena skräckmaskinen, om jag ska vara ärlig.

Det här var lönnlövens kedjor vid ett OS-läger i augusti:

Red Team
Joe Thornton-Patrick Marleau-Dany Heatley
Mike Richards-Brenden Morrow-Jeff Carter
Andy McDonald-Milan Lucic-Daniel Cleary
Shane Doan-Jordan Staal

White Team
Sidney Crosby-Rick Nash-Jarome Iginla
Jonathan Toews-Derek Roy-Martin St. Louis
Jason Spezza-Eric Staal-Corey Perry
Vincent Lecavalier-Ryan Smyth-Patrick Sharp

Det är väl egentligen bara Jonathan Toews och Ryan Smytg i den här uppställningen som är mer kända för att ha tagit stryk än för de tacklingar som de har delat ut. Sidney Crosby har förvisso varit ett jagat och hett villebråd, speciellt av stjärnkonkurrenten Ovechkin - men kan allt dela ut sina smällar med.

Varpå jag bara säger: holy shit. Vad fan äter de i Kanada? Det är i princip enbart, ("fixstjärnor" i de flesta fall dessutom inkluderade!) monster som de ställer på banan. Nu vet jag att de flesta klipp är slagsmålsrelaterade, men det visar att Kanadas killar inte backar undan från fysiskt spel och tänk på storleken på spelarna när ni kikar på klippen. Det är inga duvungar som står som favoriter i hemma-OS direkt...

Avslutningsvis bör ni se följande klassiska video:
Top 10 NHL Hardest Hitters - 1989. Det räcker så.

Tack för att du har betalat din tv-aaaaaaaavgift!




Originalet från Radiotjänst:

På tal om det här med Michael Jackson-dansande

Proffsig journalistik: Lektion 1


RELIGION.
Snart är det jul. Därför tänker jag hur det skulle se ut om det visar sig att Buddha hade rätt. Det visar sig att vi alla reinkarneras och kommer tillbaka till vår värld i annan skepnad. Då undrar jag hur Jesus Kristus skulle reagera om han kom tillbaka i dag.

Då skulle det visa sig att vi tillber honom året runt. Vilket kan kännas rätt coolt till en början. Men i detaljerna finns sanningen. Den krassa verkligheten. Jesus skulle bli chockad.

Först kommer påsken, då vi firar att Jesus dog. Bara det liksom. Där får guds son stå och se hur vi festar i ära till det faktum att han återuppstod från döden genom följande metod: vi samlas kring vår nya gud, påskharen! Helt logiskt gömmer den här guden ägg som innehåller gåvor och skatter som vi sedan letar efter. Till sist övervakar påskharen människornas frosseri i godis och en avrundande fisk- och fläskmåltid, tills de serveras en groggbuffé och i bästa fall spyr som salut till uppståndelsen...

På vinterhalvåret har vi den stora helgen där vi firar Jesu Kristi födelse. Självklart går detta till genom att tillbe mammon i ett par månader och sedan avsluta med att explodera i en vid tomtehysteri veckan före själva högtiden. Jultomten är som bekant Jesus bror, va? Allt detta mynnar ut i att vi roffar åt oss egendomar framför en skrikande Kalle Anka på tv. Som om inte denna orgie i kristendomen var tillräcklig så hela toppar vi alltihop med att käka julskinka i Jesu Kristi ära. Och i bästa fall avslutar vi detta med en smattrande salut i form av groggbuffé tills vi spyr. I ära av Jesu kristi födelse. På bakfyllan blir det lite mer julskinka.

Oj, var Jesus jude? Fan, det hade vi inte tänkt på. Grisfrosseriet ja, hur gör vi med det? Men han kanske gillar dopp i grytan ändå? Bäst vore nog trots allt om Jesus reinkarnerades som jultomten, eller i alla fall som Anna Anka. Då skulle vi tillbe honom även på hans reinkarnerade julafton 2009 och allt skulle vara frid och fröjd i stugan. Med gris i mun och svininfluensa i luften.

God jul!

GT hjärta Glenn

Kopia av den inramade GT-förstasida som Glenn Hysén
fick i 50-årspresent av den västsvenska kvällstidningen.

Hide 'n seek @ Carnaby Street

BARNSLIGHETER. Syskonen decibel leker hide and seek på Carnaby Street i London.

Plats: Hammarkullen.
När: Sommaren 2009.
Hur: I grannens barnpool.
Varför: 100 spänn i belöning.
FILM. Hur kan en trailer som säger så lite om vad filmen innehåller och så mycket om hur jävla bra den är - ändå kännas så spännande? Jag är inte den som tar ut saker i förskott, men kritikerkåren verkar enad om att "A Single Man" kommer skörda många offer i racet om Oscars.
YOUTUBE. New Yorks tunnelbana, från Brooklyn mot Manhattan. Lyssna på dåren, begrunda dåren.

Facebook smygkritiserar Kinas censur


POLITIK/WEBB. Tianjin (på kinesiska 天津) är en hamnstad i nordöstra Kina. Tianjin är en av fyra provinser i Kina som har en speciell status som storstadsregion. I hela provinsen (11 300 km²) bor det 10,1 miljoner invånare (Wikipedia).

Som bekant är inte internet helt fritt i Kina, utan statlig censur stänger tidvis ner vissa sajter från användarna och blockerar helt andra från att läsas. Bland annat skedde detta när kravaller pågick i västra Kina, närmare bestämt i Xinjiang, i somras. Sociala nätverkssajter som Facebook och Twitter drabbades då av censuren - även om bägge normalt finns tillgängliga för kinesiska internetanvändare.

Följande screenprint kan därmed ingå i en större - medveten - kampanj från Facebooks sida för att inspirera (med KKP:s syn på saken blir det självklart underblåsa) till större friheter (/uppror) på/via nätet? Jag har vid ett flertal tillfällen noterat att "säkerhetskontrollen", som vid en första anblick innehåller slumpvis framgenererade ord, faktiskt kan tolkas sända ut medvetna politiska (regimkritiska) budskap.

Inte alltid, men när de väl dyker upp så är det svårt att tolka dem som annat än politiska. Den här gången var det dock det första tillfället som jag pausade och "tog en bild" på det hela.

Utan att ta på mig foliehatten skulle en logisk följd av detta vara att amerikanska myndigheter även uppmuntrar, troligtvis till och med hjälper, de sociala nätverkssajterna att medverka till ett ökat informationsflöde i exempelvis Kina och Iran. Det har hänt förr, så att säga och det vore inte märkligt för fem öre, snarare tvärtom.

Därför undrar jag nu: Ägnar Facebook i det tysta sig åt politisk propaganda?


MEDIEKRITIK. New Moon-stjärnan Robert Pattinson får efter en och en halv minut hos Ryan Seacrest frågan om hur det ligger till med förhållandet till kollegan Kristin Stewart varpå pressfolket stänger ner intervjun. Pressfrihet? Not so much. Välkommen till USA!

...är kommentatorns kommentar till att det är dags för en knytnävsfight. I en ishockeymatch. Här om dagen blev två Elitseriespelare avstängda två matcher var för att de hade kastat handskarna. Snacka om skilda världar...

I vinter krockar kulturerna i OS-hockeyn. Det ska bli en upplevelse som heter duga.
MEDIA. Jag gick länkedjan Dagens Media - högsta chefens blogg - Expressen-TV och tredje gången gillt blev det stopp. Tillfälligt avbrott står det. Jag vet inte vad som ligger bakom detta den här gången, men det är naturligtvis inte ok. Självfallet arbetas det någonstans, as I speak, på att få ner den här skylten och därmed iordningställa sajten för läsarna. Men det kan ju inte ses som acceptabelt att vår webb brakar samman så ofta som den gör.

Nu är jag blott en vikarie och långt ifrån ledningsgrupper och sådant som bestämmer inom Kvällstidningen Expressen/GT/KvP:s aktiva produktion och verksamhet, men som ung läsare vet jag att det här är sådant som definierar vilka medier man använder sig av. Fan att det ska bli så här. Upp med sajten och det pronto!

Oj, vad jag en dag önskar att få ha, ta, ansvar för sådana här frågor och ställa krav på produktionsledet på någon tidning. Då skulle jag även de facto få stå för mina höga krav och tvingas besvara den aktiva frågan: "går det att ständigt kvalitetssäkra verksamheten utan att slakta allt budgetmässigt ansvar?" Jag tror det går. Det måste gå.


FLASH MOB. En annan av mina flash mob-favoriter står Bounce bakom. Michael Jackson tribute i somras, i vår kära huvudstad. Alla har väl sett den vid det här laget, jag vet inte med er, men detta ger mig ett stort leende på läpparna.

SVT:s arkiv: Ungdomsbråk från förr

Det är dags för nakna kvinnor i Sverige


SEXUALITET. Kvinnans rätt till sin kropp, och makten att få besluta över den, borde inte vara ifrågasatt. Inte i ett modernt, sekulariserat och till i alla fall till ambitionen jämlikt Sverige, år 2009. Ändå har jag under de senaste åren noterat en smygreligiös nymoralism som tar chansen att skrika "skandal" så fort en kvinna framhäver sin kropp eller sexualitet. Så fort en kvinna visar lite hud.

Därför är det det är dags att säga ifrån, det är dags för kvinnor klä av sig nakna i kampen för sexuell och personlig jämlikhet.

Men tyvärr finns det fortfarande ett samhällstabu kopplat till kvinnans kropp. Det skall skylas säger de. Oavsett om de kallar sig kristna, muslimer, konservativa - till och med feminister, så har de fel. Den sexuella revolutionen i Sverige har kommit alldeles för lång för att vi ska låta nymoralister återta rätten till kvinnans nakenhet och skapa ett tabu kring bara bröst.

Det senaste exemplet på den här nymoralismen är reaktionerna på nakenhet som jag nyligen kommenterade här på Hankins.se. Samtidigt som unga svenskar använder informationsmöjligheterna på internet för att utmana gränser, i bland till rent vansinniga och självexploaterande nivåer, så finns det en "vuxen pekpinne" som allt blir allt starkare i sina försök att sammanföra sexualitet i allmänhet och kvinnlig nakenhet i synnerhet - med negativa associationer.

Hela problematiken bottnar i mäns ambitioner att kontrollera kvinnans kropp och använda den i kommersiella syften vars resultat blir att vanliga kvinnor känner skam för sin egen kropp. Självkänsla och värdighet borde vara känslor som kvinnor har när de klär av sig framför spegeln, vid sex och på standen. I stället är det vanligare än på flera decennier att unga tjejer känner skam för att vara toppless på stranden. Allt som ett resultat av bisarra kroppsideal som matas in i dessa unga kvinnor, ideal som säger "du duger inte till, din kropp är inte som den borde vara".

Kvinnlig nakenhet handlar inte enbart om sexuell revolution - utan om allmän jämlikhet. En kvinna är likvärdig en man på alla plan. Därför skall inte vare sig en fet medelålders man eller vältränad ung modell på en reklamskylt känna stolthet när han paraderar runt halvnaken. Inte så länge som det samtidigt finns vackra kvinnor i alla åldrar som känner skam för att göra precis samma sak. Detta är ett systemfel i den nuvarande jämlikhetsdebatten.

I USA har fotografen Jordan Matter nyligen lanserat sin bok "Uncovered", ett feministiskt tidsdokument som grundlades ur den moralpanik som USA drabbades av att få se Janet Jacksons bröstvårta på tv. Se MSNBC:s inslag om Matters arbete, för att förstå kontexten:

Därför tänker jag ta Jordan Matters idé till Sverige.

Det borde inte vara tabu för kvinnor att klä av sig i bar överkropp, eller ens nakna, om de så vill. För att dra mitt strå till jämlikhetens stack tänker jag under 2010 därför genomföra ett projekt titulerat "Nakenchock". Min tanke är att sprida Jordan Matters idé över Atlanten och låta kvinnor som gjort sig fria från moralpanikens ok delta.

Om det blir i bokform, artikelform, bloggform eller som ett konstprojekt låter jag vara osagt. Men en sak är säker, det ska inte finnas tabun kopplade till att ta av sig sina kläder. Vare sig du är man eller kvinna.

Hör av dig till mig om du vill delta.

REDAKTIONEN. Efter att ha jobbat ett fyra dagars arbetspass på GT lutar jag mig nu tillbaka i fåtöljen. I dag hade jag en bra grej i Expressen och två rejäla "bomber" i GT - där jag även dubbeltoppade webbläsandet för dagen. Det gör att jag i god ro kan räkna gårdagen som en bra dag på bygget.

Dels avslöjade jag i storyn om film- och SVT-skådespelaren som åtalas för grov fridskränkning (kvinnofridskränkning minus samboskapet med sin tjej) i GT och dels gjorde jag vår huvudartikel på gripandet av "Dörrklockemannen"/"Babyface" till GT och Expressen. På det senare knäcket hade jag ovetande fått min gamle parallellklasskompis Sandberg (för jävla duktig kille) på Aftonbladet som konkurrerande reporter - och han gjorde sin vinkel på ett bra sätt. Det får jag ge honom.

Aftonbladet hade nämligen storyn inifrån ungdomshemmet där "Dörrklockemannen" LVU-omhändertagits, vilket jag misstänker att de fått via tips från ungdomarna själva. Det är en försvårande omständighet alla lever med i kampen mot den marknadsledande konkurrenten, när källorna hör av sig till dem i stället för tvärtom. Om det nu var så det hela gick till.

Samtidigt gick jag stenhårt på vinkeln om att föräldrarna talade ut i GT (även om det inte syns så tydligt på webben), vilket vi även gjorde vårt Göteborgslöp på. Efter viss analys fram och tillbaka så tycker jag ändå att ringdomaren får lyfta min arm efter gong-gongens dova klang. En seger på poäng till GT. Men sådant märker de inte i Stockholm - but who cares!

Dag två vinner vi på knock, det kan jag lova utan att ens ha varit inblandad i det. För i dag släppte jag "Dörrklockemannen" då Torslandaskolan brann ner till grunden natten mot lördagen, vilket naturligtvis är en stor lokal angelägenhet. I morgon blir det rätt så stort fokus på detta i papperstidningen där frågorna är många, de ledsna och chockade människorna ännu fler. Dessutom sammanställde jag resultatet av min andra utlandsvistelse i yrkesmässig GT-roll, som genomfördes för ett par dagar sedan. Den kommer som ett uppslag i tidningen och jag hoppas det kan bli vad som säljer tidningar ute i GT-land i morgon, utanför Göteborg.

Men det är inte så exotiskt som det kan låta - två gånger av två möjliga utlandsresor har skutan burit till Norge. Den här gången för en blixtvisit. Men då jag som nästan alla andra i den här branschen inom kort står inför dilemmat med LAS - så får jag väl söka jobb som reseledare och se världen om några månader...

Dagens citat:
"Det är inte hybris om man vinner."
- Julius Ceasar.

REKLAM.
Så här presenterar Brämhults sin alldeles fantastiskt lysande kampanj - att föra det gamla estniska popbandet Apelsin till den nigerianska staden Jos.

Så underbart bisarrt att, ja ni bara måste se underhållningen med egna ögon:



Och ni som kan estniska, njut (?) av denna cover på Björn Skifs "Michelangelo":

Flickan som tystade världen


Note to self:
Do not, i repeat, do not fuck with Tony Soprano.

Så fixar du din apatilook från "the Hills"

Lauren Conrad har panikångest: "Vilket modelluppdrag ska jag välja?"

MODE & HOLLYWOOD. Sofies mode hos Bladet hjälper svenska brudar att styla sig som Lauren Conrad från "the Hills". Men en accessoar glöms bort - Laurens apatiska "jag ser ut som om jag har panikångest över mina svåra livsbeslut kring senaste dramat med tjejkompisarna"- looken.

Den är viktig om du vill se ut som stjärnan. Så stilstudera nu hennes unika ansiktsuttryck på följande bilder, för att styla dig precis som "the Hills"-Lauren!

Lauren Conrad har panikångest, "vad ska jag ha på mig?"

Lauren Conrad har panikångest: "Varför valde jag inte vattenfast mascara?"

Lauren Conrad har panikångest: "Varför kan jag inte bli gladare än så här?"


Hankins tre bästa tips för att bli som Lauren:

1. Stirra ut i horisonten, ofta! Lauren gillar att byta ut resonemang och diskussion mot apatiskt stirrande när problem och klurigheter uppstår för henne. Vid nio fall av tio handlar dessa problem om svåra frågor likt "vem av dessa två killar ska jag gå på dejt med" eller "varför är jag inte bästis med tjejen jag ignorerar trots att hon bor i gästhuset fem meter från mig". Sitt gärna framför dina vänner och svara på deras frågor med en lång tystnad och "svåra miner", gärna lite exotiskt och smärtfyllt. Glöm inte att se lite förvirrad ut när du stirrar!

2. Var oförstående, ofta! Lauren förstår inte varför saker händer henne. Därför är det viktigt att visa omvärlden hur svårt du, som Lauren, har det. Hon struntar i sina vänner men förstår inte varför vänskaperna kollapsar, hon dejtar med nonchalans men förstår inte varför killarna inte älskar henne. Här är det viktigt att vara konfunderad - för du har ju omöjligtvis skuld i något av dessa enorma världsproblem!

3. Lid, mycket! När du försöker bli som en MTV-stjärna av Laurens kaliber är lidande din viktigaste känsla. Då personer som jobbar inom modevärlden i Hollywood och har fått ett eget tv-program som de tjänar grova pengar på har det väldigt tufft i livet så måste lidandet bejakas. Lider gör du helst på middagar på fashionabla restauranger där bubblet kostar runt 2500 dollar flaskan. Fäll en tår utan att gråta, se apatiskt på dina vänner och stråla ut ett grovt lidande omkring dig så att alla kan se hur jävligt ditt liv är.

Följer du dessa tips är du som Lauren på nolltid.


POLITIK. Så här ser en "demokratisk" debatt ut i USA. Kvinnor i kongressen försöker ta upp en debatt kring förslaget att stryka abort från att ingå i det nya sjukvårdssystemet. Detta i Förenta staterna, "världens ledande demokrati". Det förslag kvinnorna i kongressen försöker protestera mot skulle innebära att kvinnor får bekosta sina aborter själva - en kostnad som går på från ett par hundra till tio tusentals dollar, allt beroende på hur komplicerat ingreppet blir.

I verkligheten innebär detta ett förbud mot abort för alla som inte är välbärgade. Detta då det inte finns ekonomiska möjligheter för kvinnor ur arbetar- och större delen av medelklassen att betala för ingrepp av den typen utan att ruinera sig ekonomiskt. Tidigare har abort subventionerats av försäkringsbolagen, men i detta desperata försök att bryta dödläget kring sjukvårdsreformen skapades utrymme för denna horribla klausul.

När kongressens kvinnor ställde sig upp som en man i protest mot förslaget blev det ingen debatt eller diskussion, då republikanska ledamöter använde sig av följande tillåtna taktik för att sabotera deras möjlighet att delta som folkvalda representanter:



Jag vet inte om detta skulle gå hem så väl i Sverige. Att oppositionen ställde sig upp och skrek "jag protesterar" genom hela majoritetens anföranden i Sveriges Riksdag? Det liknar ingenting jag har sett som kan kallas demokratiskt i varje fall. Talmannen i den här debatten var för övrigt talman även vid den förra debatten om sjukvårdsreform i USA, som hölls 1965. Sic!

||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||

För övrigt är det småkul att Aftonbladet kallar det för "Nakenskandal" när en tjej visat sig toppless i en film. Som jag fastställt tidigare i höst här på Hankins.se skulle det i så fall innebära att en enorm majoritet av amerikanska skådespelerskor i så fall varit med om "Nakenskandaler".

Därför undrar jag om det inte borde upphöra att vara skandal, jag menar - om alla ändå gör det? Nakenskandal? Stundtals kan det se ut som om nyfrälsta ligger bakom rubriksättningen på sina håll. Suck.

Soldatfru fast mitt i massakern på Fort Hood


NYHETER. Råmaterial filmat inne på Fort Hood, Texas, där tolv personer har dödats och 31 skadats när soldater i går öppnade eld mot sina egna landsmän på den amerikanska militärbasen.

Hos aCitizenSoldier läser jag följande bisarra telefonkonversation han hade med sin fru, som bor på den drabbade militärbasen:
"Around, midnight, local Iraq time, which was about 2 pm central time, I was just finishing up a late night at work when I decided to call my wife. But the phone didn't ring; I got a busy signal. So I tried email. My wife was already online.

Angela: We are on lock down, baby
me: What?
Angela: We have shooters
me: Lock Down?
Angela: on post schools and
Angela: on post schools and everyone
yea
multipule shooters on
me: according to who?
Angela: Clear Creek
The sirens
They're saying to lock all doors and windows
...
Angela: Soldiers?
Who is doing it?
me: They're not saying
Angela: ugh
me: This is ridiculous
I'm in the war zone
not you!
Angela: I know!"
Där sitter soldaten, fast i krigets Irak, samtidigt som hans fru utsätts för en veritabel krigszon på hemmaplan. Snacka om omvända roller, eller egentligen, kanske inte. De här massakrerna har tyvärr blivit en del av den amerikanska verkligheten under det senaste decenniet. Ändå står sig vapenlobbyn och krigshetsarna starkare än någonsin - en otäck paradox.

Nu visar det sig att skytten hette Nadal Malik Hasan och var muslim, vilket naturligtvis satte igång anti-islamisterna på högvarv direkt. Problemet var bara att den här killen inte verkar ha varit någon religiös mujaheddinsoldat utan tvärtom gått med i militären direkt efter gymnasiet och där trivts i sin roll inom de väpnade styrkorna.

Tills 9/11 2001. Enligt en rätt så tragikomisk intervju med Nadal Malik Hasans kusin på Fox News i går (notera hur programledaren felaktigt försöker påstå att Malik Hasan skulle ha konverterat till Islam med mera) kan orsaken till massakern vara att Malik Hasan mobbats och trakasserats av sina kollegor för att han har arabisk bakgrund. Enligt dessa uppgifter hade Malik Hasan till och med försökt att få slut på trakasserierna med hjälp av JAG-advokat men misslyckats.

Om en amerikansk muslim som frivilligt blivit militär trakasseras så grovt att han flippar ur och mördar massa människor på sin militärbas så är systemfelen större inom den amerikanska militären än vad jag kunnat tro. Det känns som rena jävla Kubrick detta. För visst minns ni väl private Gomer Pyle i Full Metal Jacket? Trakasserad till den milda grad att han till sist avrättade sin befälhavare och sedan stoppade gevärskolven i sin egen mun.



Den här gången tog den trakasserade militären med sig ytterligare tio personer in i döden. En ofattbar tragik och horribel våldshandling, sprungen ur världens farligaste våldsapparat: United States Army.










POLITIK.
Som alltid, är Bert Karlsson i ropet. Och som "alltid" i dessa dagar är det i ett "mysigt" sammanhang. Allt färre verkar minnas hans grovt rasistiska uttalanden från början av 1990-talet, ni vet Ny Demokrati-epoken. I förra veckan såg jag UR-programmet "Välkomna nästan allihopa", om just Bert Karlsson och rasism. Se den och minns tillbaka.

Sedan kan vi väl ställa oss frågan: När förlät vi Bert Karlsson?
"De är livsfarliga, de kommer aldrig acceptera demokrati."
Bert Karlsson om Jugoslaver i SVT, året är 1991.

För övrigt är det extremt förvånande att statsministern rankas som landets mäktigaste man. Jag är för närvarande i totalt chocktillstånd över detta överraskande besked...
MEDIEKRITIK. Förra gången det vankades Förkväll på TV4 hade jag ovanan att kika in flamsunderhållningen som skandalroliga Carolina Gynning, överseriösa Alexandra Pascalidou, oberäkneliga Carina Berg och charmigt musikaliska Kayo bjöd framåt, ja just förkvällen. Men sedan dårarnas paradis - trion Carin da Silva, Elisabeth Höglund och Yvonne Ryding tog över tidigare i höstas har jag konsekvent undvikit eländet.

Tills i (för)kväll.

Varning! Förkväll är tortyr i tv-format. Carin da Silva (enbart känd för att ha en bror som kan svänga på höfterna) presenterar på TV4.se sin familj så här: "Mannen Niklas da Silva" och ägnar sin tid i rutan åt att springa runt, skratta obegripligt och vara allmänt hetsflamsig. Hon kanske skulle leverera en snygg piruett och är naturligtvis med för att hon är snygg. Till skillnad från de äldre kollegorna (Ryding, 46 och Höglund 65) har da Silva med sina 24 år inte passerat livets bästa tid, något de två avdankade kollegorna faktiskt har, men snälla - vad gör den här människan som programledare? Tanken är naturligtvis att fånga in tre generationer av tittare genom att ha en 20 plussare, en 40-plussare och en ålderspensionär i rutan.

Men nu är svensk tv-publik lite smartare än så. Det är dock något som projektledarna bakom Förkväll har missat helt. Vi snackar inte om begåvningsreserven här direkt, vare sig i rutan eller bakom den...

Vid sin sida har da Silva förutom Yvonne Ryding (enbart känd för att hon korades till Miss Universe 1984, ja du läste rätt 1984 - tro det eller ej, tv hade faktiskt uppfunnits redan då!) en Elisabeth "Jag gnällde så mycket att jag till sist slängdes ut från SVT" Höglund som gör sitt bästa för att reta gallfeber på tittarna med skrik i stilen: "I kväll är det lite extra myyyysigt här hos oss."

Jag utmanar er att se en hel intervju i detta märkliga
tv-program. I kvällens program hade de Laila Bagge som gäst och under detta spektakel fokuserade jag på intervjutekniken som duon Ryding-Höglund visade upp. Eller brist på densamma, snarare. Det var en imponerande orgie av "Mmmm...", "Jaaaa..." och "Hehehe...":s som flödade hela tiden, och nu snackar vi heeeeela tiden, som Laila Bagge svarare på frågor.

Stundtals undrade jag om Yvonne Ryding över huvud taget lyssnade på vad Bagge hade för svar till de än mer flummigt ytliga frågorna. Ryding var nämligen så jävla koncentrerad på att nicka med huvudet likt en trasig bobblehead och upprepa jakande fraser. "Mmm...", "Jaaaaa...", "Oh haha jaaa..." och så vidare.

Det här är SKRÄCK-TV och passar i bästa fall in under Halloween. Men kära TV4, nu är Halloween över för den här gången. Lägg ner detta fruktansvärda program av respekt för era tittare eller ha i alla fall känsla nog att nyanställa programledare som har någon som helst aning om vad de sysslar med.

I bland får jag lust att flytta till USA bara för att få se mer kvalitetsprogram på tv. Där är till och med skräp-tv programmen välregisserade, genomtänkta och minutiöst planerade. Suck, vad mycket "vi" har att lära oss. Carolina Gynning, allt är förlåtet! Släpp din patetiska dejtingshow på TV4+ och återvänd till Förkväll så vi tittare kan få lite underhållning.

På Regeringskansliets hemsida om mänskliga rättigheter står det:
"Ingen får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Förbudet mot tortyr kan i dag sägas vara en folkrättslig regel som staterna inte kan avtala bort. Sverige arbetar aktivt mot alla former av tortyr och kroppsstraff."
Därmed är saken avgjord. Förkväll torterar inte bara sina programledare utan även hundratusentals svenska tittare. Hankins.se kräver nu att Regeringen stoppar TV4 från att tortera svensk tv-publik!
DIPLOMATI. En svensk toppdiplomat utvisas ur Marocko. Diplomaten i fråga är Anna Block-Mazoyer, rådgivare till ambassadör Michael Odevald.

Orsaken? Jo, enligt SvD har det marockanska utrikesdepartementet anklagat Block-Mazoyer för att ha "lämnat över" ett officiellt marockanskt dokument som sedan ska ha hamnat hos ”den territoriella integritetens fiender”, i detta fall den västsahariska rörelsen Polisario. Fronte Polisario är den sista kvarvarande befrielserörelsen som – enligt FN:s egna definition – bedriver en avkoloniseringskamp.

Polisario har ett gott anseende internationellt, "och det råder ingen tvekan om att västsaharierna ser Polisario som sin representant" (Nordiska Afrikainstitutet). I Sverige har de felaktigt pekats ut som någon gammal unken kommuniströrelse som härjar omkring i öknen, vilket dess struktur och organisationssätt faktiskt tillbakavisar.

Men när jag läser hos Maghreb Arabe Presse verkar affären lite större än så. Där framgår att det är Marockos utrikesminister i egen hög person, Taib Fassi Fihri, som kallat till sig den svenska ambassadören i Rabat. Detta framgår förvisso i TT:s längre text som bland annat Sydsvenskan publicerat. I arabisk press kallas det inträffade för ett "oacceptabelt professionellt misstag".

Dokumentet skall ha innehållit en Marockansk analys av Västsaharafrågan och orsaken till att svenska diplomater mottagit det var som representanter för EU:s diplomatiska ansträngningar i regionen, då Sverige för närvarande är ordförandeland i EU. Enligt Maghreb Arabe Presse formuleras kravet på att kasta ut Block-Mazoyer som följer:
“for all these considerations, the Minister of Foreign Affairs and Cooperation has informed the ambassador of Sweden in Rabat that the Moroccan authorities demand the immediate departure of Mrs. Anna Block-Mazoyer.”
Tidigare har Block-Mazoyer varit aktiv i att rådgiva svenska investeringar i nordvästra Afrika från sin roll som ambassadsråd i Rabat, uttalat sig flitigt om den svensk som dömdes till ett långt fängelsestraff i Marocko 2007 för narkotikabrott och även jobbat inom den svenska ambassaden på Elfenbenskusten.

Så varför reder jag ut detta? Jo, jag tyckte bara att det var rätt så luddigt och oklart vad som egentligen pågick. Läste på vissa håll att det redan spekuleras i diverse spionaffärer och ville bara vara med och balansera det hela lite. Troligtvis är det ett enkelt, men ack så avgörande i hennes yrkesroll, misstag som begåtts. Inte mer, inte mindre.

Ingen James Bond den här gången, tyvärr.

Det har hon sin fulla rätt till














Veckans värsting:
I kategorin "jävligt fel ordval" från Rapportchefen.
BLOGOSFÄREN. För ett tag sedan blev jag ombedd att nominera bloggar till Stora Bloggpriset-galan som hålls på Nalen i Stockholm den 3 februari 2010. Eftersom jag lider av insomnia så ägnade jag de senaste 56 minuterna åt att välja och vraka bland de ungefär 150 bloggar jag har bokmärkt det senaste året.

Här är mina nominerade till årets bloggpriser.


Det är inte alltid de bloggar jag känner är bäst som valts ut här, utan de bloggar som jag anser passar in för att nomineras till dessa priser. Därmed de bloggar som fallit mig i smaken den senaste tiden inom ramen för vad jag tycker är läsvärt just nu. Så om du känner dig bortglömt, misströsta ej. Även storheter missar awards mellan varven.
top