FILM/FEMINISM. Jag såg om The Reader, med Kate Winslet som är ett fantastiskt drama. Googlade på filmnamnet för att få lite information om filmens ursprung och "sprang på" New York Posts konstkritiker Charlie Finch kritik mot filmen. Han säger att nakenscenerna skapar sympati för rollen (Hudson spelar nazistisk fångvakt) och att det är "särskilt avskyvärt".

Vilket är en rätt så bisarr kritik. I Hollywood råder en könsmaktsordning som innebär att kvinnliga skådespelare "skall" ha visat sig nakna på filmduken. Har hon inte det så är kvinnan en av de skådespelare som vägrar, som är svår och som inte tillåter exploatering av det mest intima av slag. Sådan är tyvärr branschen, hade det gällt även männen skulle det vara mindre upprörande. Men nu är det inte så.

Om en kulturkritiker inte känner till dessa förutsättningar bör han läsa följande lista:

Emma Thompson, Rosanna Arcuette, Demi Moore, Michelle Pfeiffer, Jodie Foster, Alyssa Milano, Sharon Stone, Gwhyneth Paltrow, Kate Hudson, Katie Holmes, Marisa Tomei, Joan Collins, Maggie Gyllenhaal, Halle Barry, Selma Blair, Helena Bonham Carter, Reese Witherspoon, Angelina Jolie, Uma Thurman, Eva Mendes, Anette Benning och Malin Åkerman.

Alla dessa och många fler av Hollywoods mest kända kvinnor har varit nakna på film i olika sammanhang. Så att nakenheten i sig skulle innebära skapande av sympati för en hemsk rollkaraktär ser jag som en fullständigt irrellevant slutsats i sammanhanget. Jag frågar mig i stället varför en enkel internetsökning på "Nude Hollywood celeb" ger nakenbilder och nakenfilmer på i princip alla etablerade kvinnliga Hollywood-skådespelerskor? För männen lyser med sin frånvaro. Harrison Ford och Tom Hanks visar inte kuken på duken, så att säga.

Tyngst/värst/mest vågad av dem alla är utan tvekan Chloë Sevigny. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det klippet, som jag såg på svensk tv (TV4 tror jag) för några veckor sedan. Jag tror i alla fall att många porrfilmsskådisar applåderar hennes "insatser" för att legitimera deras profession, i alla fall. Men skådespeleri? Nja, då får man nog även börja använda sig av riktiga kulor, bomber och vapen i krigs-/actionfilmer. Det där är porr.

Och ja, Kate Winslet fick en Oscar för sin roll i The Reader. Det var hon värd, naken eller ej. Men helst hade jag sett att hon slapp vara naken i halva filmen för att plocka hem den. Där har Hollywoods könsmaktsstrukturer otäcka likheter med dess långsamma utveckling inom etnisk jämlikhet.
"Why Halle have to let a white man pop her to get a Oscar
Why Denzel have to be crooked before he took it
"

MOBILBLOGG. Göteborg, hösten 2009. Tiggare på knä på Kungsportsplatsen. Varför? Varför exkluderar vi människor i stället för att inkludera dem?
JOURALISTIK. Min intervju med Fredrik Skavlan från söndagens GT (27 oktober 2009). Den har inte lagts ut på vår webb så här får ni min artikel även i detta format.

GT i söndags.

"Jag arbetar dygnet runt"
Barnsbokstecknandet Skavlans flykt från all stress


GÖTEBORG. Fredrik Skavlan arbetar dygnet runt och kan inte koppla av under produktionen av "Skavlan" på SVT.
För GT berättar han att det är ett stort problem - som gör att han tvingas isolera sig under långa perioder.
- Jag pratar inte med någon på flera veckor för att komma undan all stress, säger Fredrik Skavlan.

Fredagens stjärnspäckade "Skavlan", med stjärnorna Anna Anka och Jay-Z, skapade enorm uppmärksamhet kring programledaren Fredrik Skavlan.
En hysteri som tagit hårt på hans krafter.
- Jag är helt överväldigad av intresset. Det är något jag är inte van vid, säger Fredrik Skavlan.
Efter inspelningen av veckans talkshow åkte han ner till Göteborg för att göra reklam för serien av barnböcker han ger ut med deckarförfattarinnan Unni Lindell. Tecknandet har blivit Fredrik Skavlans flykt från all uppmärksamhet och stress.

- Det känns som jag inte har mycket mer att säga om mitt tv-program nu. Jag har gjort så mycket media den senaste tiden att det är skönt att få prata om något annat. Tecknandet är som mitt hemliga liv där jag får komma bort, vara i fred och inte prata med någon människa på flera veckor, säger han.
Även kärleken Maria Bonnevie får slåss för tid med sin Fredrik Skavlan.
- Jag jobbar för mycket, herregud. Men min plan är att ta semester efter att jag fyllt 50. Det är något jag är dålig på, att låta mig själv vila ut, säger Fredrik Skavlan, 43.
Det norska författarparet Skavlan och Lindell har fått sitt stora genombrott i Sverige - men intresset innebär även mycket mer arbete.

- Det är som med din talkshow där du får väldigt mycket uppmärksamhet. Vi jobbar nästan ihjäl oss. Vi blir utbrända, men det är en del av projektet, säger Unni Lindell.
- Vi har alltid bråttom. Det är extrem fart och artigheter har vi ingen tid med. Det går inte att sälja något på att jag är en känd person. I stället blir det en stor utmaning att lyckas med bokprojektet ändå, säger Fredrik Skavlan.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se

FREDRIK SKAVLAN
Ålder: 43.
Gör: Journalist, författare och tecknare.
Aktuell: Med teckningar till de tre första böckerna av tio i barnboksserien om spöket "Mystiska Milla". Programledare för SVT:s talkshow "Skavlan".
Bonusfakta: Är sedan tre år tillsammans med skådespelerskan Maria Bonnevie.

UNNI LINDELL
Ålder: 52.
Gör: Författare, frilansjournalist och översättare.
Aktuell: Har skrivit de tre första böckerna av tio i barnboksserien om spöket "Mystiska Milla". Bonusfakta: Mest känd för sina sju kriminalromaner med karaktären Cato Isaksen, som även filmatiserats.

All the single babys

Alla journalister är alkoholister

MEDIA. Va? En kvällstidningsjournalist som inte är alkoholist? Men vad fan är det för oseriös journalistik? Självklart är vi alla alkoholister. Nyktra, fulla, före detta, nuvarande, salongsberusade - men alkoholister. Det rinner faktiskt Laphroaig i kranen på GT och enligt ihärdiga rykten droppar det Pripps i kranen på sosse-Bladet.

Det var det värsta jag har hört.
Skulle inte vi vara alkoholister? Hu jedan mig.

Bert Karlsson: "Göteborg har inga kändisar"

MEDIA. Bokmässan, ni vet det där gigantiska kulturspektaklet som växer sig vildare för varje år, är åter i stan. Eftersom mitt yrke är kvällstidningsreporter så tyckte jag naturligtvis att det är dags för lite rubriker och skandaler från detta tryckarnas och skribenternas jättelika branschmingel. Men tji fick jag, inte en skandal fick jag klartecken för från nyhetschefen min.

Trots rätt så kreativa och annorlunda förslag ska ni veta, om jag får säga det själv.

I stället skickades jag och foto-Sara ner på två kändismingel. Först bar det av till Lisebergsteatern som återinvigdes efter ombyggnation. Där hade Göteborgs vanliga "kändiselit" samlats. Det innebär att följande personer befann sig i minglet:

1. Lasse Brandeby
2. Harald Terutiger
3. Viveca Lärn
4. Göran Johansson
5. Bert Karlsson

Hade Lasse Kronér, Claes Malmberg, Anna Mannheimer, Thomas von Brömsen och Ingvar Oldsberg dykt upp, som säkert var bjudna allihop, så hade jag fått "the big ten". Notera nu den ej utskrivna medelåldern (det är ju fult att tala ålder!) på dessa mingeleventens premiärlejon. De är inga tonåringar direkt.

Visst hade det varit lite fräscht om "vi" istället kunde bjuda på premiärfester där kändisarna hette Håkan Hellström, José Gonzales, Carl Einar Häckner, Henrik Berggren, Jens Lekman (som förvisso flyttat utomlands), Daniel Lemma, Ebbot och Timo Räisänen istället? Det finns ju gott om celebra mingelgäster att bjuda in, så det är nog dags för festfixarna att uppdatera, eller kanske till och med digitalisera kartoteken.

Bert Karlsson hade dock en helt egen analys av situationen.
Han tyckte helt enkelt att det saknas kändisar i Göteborg.
- Det går ju inte att leta kändisar här. Ni har ju inga kändisar i den här stan, säger Bert.
Jag pekar på Harald Terutiger och försöker med ett:
- Jo men några har vi väl i alla fall...
Men avbryts.
- Ja det var väl inte mycket att komma med, säger Bert.
Jag får väl göra något ovanligt och hålla med Bert Karlsson.

Men visst är det så enkelt att den yngre "kändiseliten" i Göteborg har bättre saker för sig en fredagskväll - än att gå på fars? Jag hoppas det i alla fall. Jag hade ju inte varit där själv om jag inte fick betalt för det.

Jo just det, senare på kvällen var jag på Börsen där Bokmässans årliga jättemingel med 850 inbjudna författare och digniteter hölls. Där minglade vi med bland annat Malou von Siwers, som jag även startade dagen med. Då, i starten, var det Lasse "Kurtan" Brandeby som talade ut om sina hjärnblödningar i hennes morgonprogram, en mjukstart på min dag. Inte visste jag att kvällen skulle avslutas "tillsammans" med Malou. Det är en rätt så bisarr värld, den här kvällstidningsbranschen. För övrigt får jag väl säga att jag hellre hade jagat den där kändislöpsedeln som bara låg och väntade på att plockas, i stället för att göra mingel.

Men man kan ju inte få allt, alltid.

Förresten, stryk allt. Glenn Hysén bor i Göteborg.
Come on Bert, inga kändisar i den här stan?

Jump up jump up

3 Ess - "Hoppa dansa"
Nattens soundtrack XO- Det regna Angered.

Nakensport vore charmigare än bikinisport

LIKA SOM BÄR. Womens football league, en ny amerikansk fotbollsliga för brudar (stereotypt heta brudar) skapar lite uppmärksamhet over there. Fenomenet påminner mig om scenen i baseballfilmen med Tom Hanks, Geena Davis och Madonna (orkar inte kolla på IMDB vad den heter) där de ombes att göra precis detta, spela i bikiniliknande outfits.

Men i stället för att rasa eller något annat rätt så förutsägbart vill jag bara säga: so the fuck what. Vi får se tusen gånger mer utmanande klädslar på valfri badstrand, modemagasin eller i random rapvideo. I en marknadsekonomi är det ju som bekant kunderna som styr så det är väl bara att ignorera eländet om man inte är intresserad av att ge det uppmärksamhet. Det är ju genom att folk rasar och blir upprörda som de får uppmärksamhet, ungefär på samma sätt som Sverigedemokrater får onödigt med uppmärksamhet av att anarkister blockerar deras möten och attackerar deras representanter...


Fy fan vilket tråkigt blogginlägg det här blir, ärligt. Jag orkar inte snacka mer om dessa bikinibrudar. Nu lägger jag av, eller så kanske jag raderar hela inlägget. Jävla alibiblogg. Laters.
JOURNALISTIK. Sprangers, en av tidningens mest rutinerade nyhetsreportrar, kunde inte komma ihåg när det hände senast. Jo, vid vissa större nyhetshändelser som "9/11" och Göteborgskravallerna samma år så fanns det jättepaket i tidningen. Men för ett enda rent knäck som inte är kopplat till en stor nyhet, så nej. Han mindes inte när, eller om, det hände senast.

Det ovanliga, som snacket gick kring på redaktionen, var om eller när någon senast fick uppdraget att fylla 14 sidor i ett och samma paket på nyhetssidorna i GT. Ett uppdrag som jag och fotograf Sara Pettersson (och måsmobilen, se bild) fick genomföra på 72 timmar. Med resultat i tisdagens tidning, med god hjälp av redigeringsmaestro Helena Bäckhed. Orsaken till detta massiva och ovanliga projektet är att GT trycker en extra rygg med dagens tidning, en Frölundabilaga i samband med Elitseriepremiären i ishockey. Därför tvingas även själva tidningen att gå upp i antal sidor och gav därmed utrymme för vårt rätt så unika specialknäck, sanktionerad från högsta ort.

Jag och Sara är ute i verkligheten, bland skejtare.


Jag skall väl medge att det inte är helt lätt att göra ett 14-sidors tidningsprojekt på tre dagar, speciellt inte om du har ambitionen att undvika något allt för klichéartat eller morgontidningsinfluerat. Men jag tycker att vi lyckades rätt så väl, genom att gå på kärnfrågan kring ungdomsvåldet i Göteborg som rasat den senaste tiden.

Ungdomarna själva.

GT agerar genom oss "flugan på väggen" i flertalet vitt skilda ungdomsgrupper, ute i motsatta världar i de olika stadsdelarna. Bilder, bildtexter och de korta artiklar skall på 14 sidor ta temperaturen på de unga människor som sällan, eller aldrig, får säga sitt i media. De som vädrar sitt missnöje högt, men som ingen lyssnar på. Vi jagade inte bara fåtalet som begår illdåd och passar rubrikmakarna, vi lyssnade på alla unga människor med en åsikt, från rik till fattig, från Ahmed till Anders.

Jag och Sara är ute i verkligheten, bland breakdanceare.

Jag hoppas att du köper GT i dag. Speciellt om du är göteborgare eller allmänt engagerad i samhällets framtid, för debatten kring ungdomars utanförskap är viktig att ta. Den debatten försöker vi väcka till liv i dag.

Här är Rammstein-sångarens kuk

MUSIK. Genom åren har en hel del provokativa videos chockat musikvärlden, men Rammsteins nya "skandal"-video är inte en av dem. Den är trist, den är dåligt gjord och framför allt så är den en video till en katastrofalt usel låt.

Så uppmärksamheten kring låten och bandet kommer enbart från att deras musikvideo förvandlas till en fullskalig porrvideo med fittor, kukar, knullande och en avslutande cumshot. Se bilden till höger här, kan ju vara manipulerad, men ändå. Det är den här porrfilmsnivån skiten ligger på. Rammsteins usla sångare viftar runt med sin kuk och knullar en porrskådis.

"Ungefär lika kreativt som om regissören hade varit lobotomerad", tänkte jag. Sedan såg jag att Sidung skriver hos Bladet att det är hyllade svenska "stjärn"-regissören Jonas Åkerlund som ligger bakom det miserabla eländet. Han är ju verkligen ett svenskt geni den här Åkerlund. Ridå.

I vilket fall, här kan ni se videon till Rammsteins "German Pussy".

Hankins talar ut: "Jag gillar att gråta till film"

Jag talar ut om det här med att våga gråta när man ser på film.

Obama: Kanye West är en jackass

SMÅTT & GÔTT. Satt och Twittrade, med Västnytt som bakgrundsbrus när en bekant röst dök upp från högtalarna. Jarl Sandin på Harry Hjörnes Plats rånades tidigare i dag och vem blev vittne till detta om inte förre GT-skribenten SK:

Mobilfoto av tv-ruta äger.

Åkesson tipsade mig om att Obama tagit tid från sitt fullspäckade schema att kommentera Kanye West:s lilla scenstunt här om dagen. TMZ är ju inte världens mest pålitliga källa, men jag får hålla med presidenten (om det nu är han) att Kanye West är en "jackass". Men en underhållande och skön sådan...


||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||

Det här känns rätt japanskt. På Magasinsgatan stod den här cykeln parkerad, ja eller ihopvikt.

Till vänster har vi crayonarkitektur i Eriksberg, till höger reklamkuppande arkitektur innanför vallgraven. Kan inte riktigt besluta mig kring vilken av husen som är mest tilltalande för ögat...

Här ännu en mobilbild på min tv-ruta. Rapport trodde tydligen att de borgerliga skulle vinna valet i Norge, för deras utsända satt på Höyres valvaka vid direktsändningen på måndagskvällen. Problemet - det var helt dött där då de rödgröna vann valet. Doh!
POLITIK & SAMHÄLLE. Jag hör stöveltramp. Sverigedemokraternas representant i kommunfullmäktige, Mikael Jansson, vill i sitt senaste populistiska utspel införa utegångsförbud som svar på de skadegörelser och bränder som drabbat Göteborg. Jag måste nog ha hamnat i en tidsmaskin och vaknat upp i Berlin, cirka 1936.

Jag är själv uppvuxen i Hisings-Backa, en av de stadsdelar där senaste tidens oroligheter utspelat sig. Här har en liten grupp på runt 30-40 ungdomar har kastat sten, bränt ett par bilar och betett sig allmänt jävligt åt. Men istället för att vi som kommun och samhälle har tagit tag i problemen, som eskalerat under närmare två decennier, så har Backa bara fått uppleva våg på våg av nedskärningar, nerlagda skolor och allmän uppgivenhet.

Då går det åt helvete förr eller senare.

Stadsdelen hamnar nu i fokus då både justitieminister Beatrice Ask och Thomas Bodström ska åka hit på populistiska PR-besök, för att visa "deras engagemang för förorten". Men tyvärr talar ingen av dem om orsakerna till att det har blivit så här, utan vill fokusera på en "quick fix" - något som ska lösa problemen och lösa dem snabbt. Ingen ifrågasätter det faktum att regeringen som Thomas Bodström satt i var delaktigt till de kommunala nedskärningar som fortsatt under regeringen Beatice Ask. Det blir så tydligt när just två justitieministrar åker på besök till Backa. Samhället svarar med musklerna, inte med hjärnan. Om samhället nu har någon hjärna. De som borde ta sitt ansvar och komma på besök är finansministrarna Göran Persson, Erik Åsbrink, Per Nuder och nuvarande finansministern Anders Borg. De borde få uppleva neddragningarnas och privatiseringarnas verkliga följder på närhåll.

Då och bara då skulle samhället reagera på rätt sätt.

Regeringen dumpar klumpsummor på kommunerna med förväntningen att pengarna investeras på rätt sätt. Sedan dumpar Göteborgs kommun pengar i de usla Stadsdelsnämnderna med förväntningen att de i sin tur investeras på rätt sätt. Att det saknas pengar och en hållbar plan spelar ingen roll. Det här är systemet och i Sverige följer vi systemet. Till punkt och pricka. Samtidigt blöder arbetarklassen. Arbetslösheten är hög, antalet psyksjuka går uppåt, organiserad brottslighet får fäste i städerna och framtidstro är ett främmande begrepp för de flesta - unga som gamla.

Denna onda spiral går inte att bryta genom att låsa in tonåringarna i sina redan explosiva hem. Om de haft en underbar miljö i de hemmen skulle inte så många av dessa tonåringar ha behov av att ta till gatan varje eftermiddag, varje kväll, varje natt. Bakom hemmets låsta dörrar finns föräldrar som bråkar, vuxna som misshandlar, som har alkoholproblem, som har ångest över deras egna misslyckanden och som har svårt att hitta sin roll i samhället. Där finns långt mer ångest än den vanliga tonårsångesten - som i sig är tillräcklig för att kännas överväldigande. Förortens tonåringar flyr från sina egna hem och när "gården är stängd för länge sen" finns bara en plats kvar.

Gatan.
Där Sverigedemokraterna vill förbjuda dem att vistas.

När jag var ung så stängde fritidsgården "Kultan" (Kulturhuset) på Selma Lagerlöfs Torg vid 22:00. På måndagar brukade jag gå hem därifrån vid 20:45-tiden så att jag kunde kolla på "Cityakuten" tillsammans med resten av min familj. Men om Sverigedemokraterna hade fått som de vill skulle polisen kunnat stoppa mig under min promenad hemåt. Stoppa mig för att jag inte hade fyllt 18 och köra hem mig till morsan dit jag ändå skulle. För att jag bara var 15 eller 16 år gammal. Jag skulle känna mig mindre värd som människa, polisen skulle inte få ägna sig åt den brottsförebyggande verksamhet som behövs och fokus skulle ligga på att problemet egentligen är att unga vistas utomhus. En helt felaktig "quick fix". Som förnedrar tonåringar.

Det är hög tid att politiker och övriga samhället börjar sätta ihop ett och ett i den här problematiken. Fortsätter vi skära ner på resurserna i stadsdelarna, på skolan, lärartäthet, ungdomsgårdar, stöd till idrottsföreningar, anslagen för ombyggnader och nybyggnader av lokaler - så fortsätter samhället att indirekt sanktionera våldsamheterna som blossar upp med jämna mellanrum. Det finns ingen snabb lösning som är långsiktigt hållbar. Det krävs långsiktiga lösningar som är hållbara på kort sikt. Det behövs sociologer i stadsdelarna, inte justitieministrar.

Vi behöver satsa för att vinna.

Men det mest skrämmande är väl egentligen att det en gång liberala Folkpartiet redan kom med samma förslag tidigare i år. Det gör mig mörkrädd. Bengt Westerberg vänder sig i sin gra... eh, sitt styrelserum. Har den sista socialliberalen i Folkpartiet redan ansökt om medlemsskap hos "Nya Socialliberalerna", (S)?

Thomas Jisander matade sin hund med pålägg

ANEKDOT. I slutet av 1990-talet pluggade jag samhällsekonomi på Burgårdens Gymnasium (Utbildningscentrum). Tack vare en notoriskt katastrofal schemaläggning ägnade vi största delen av dagarna, under våra så kallade håltimmar, på Berzeliigatans Seven Eleven. Där spelade vi kort för pengar. Där lärde vi känna Trustor-härvans big player Thomas Jisander.

Vanligtvis är det den lokala puben eller restaurangen som fungerar som samlingsplats och "kontorets vattentank" för de boende i ett område. Men då jag och mina vänner, 16-17 år vid tiden, inte riktigt hade kommit upp i åldern där det var tilltalade att hänga på kvarterskrogar, så lärde vi "känna" de boende i Lorensberg genom vårt eget dagliga stammishak - Seven Eleven på Berzeliigatan.

Här var Patrik Sjöberg, då boende på just nämnda Berzeliigatan, stammis. Ett kvarter bort bodde även nämnda Thomas Jisander, en glidare utan dess like. Från vårt stående kortspelsbord fick vi stilstudera dessa stadens förmögna och ofta rätt så excentriska storfiskar i deras vardagsmiljö. Var det inte upptäckten av att Patrik Sjöberg rökte mer alla i vårt tuffa tonårsgäng - tillsammans - så var det insikten av hur Thomas Jisander matade sin hund, som höjde på våra ögonbryn och roade oss.

För är man stekare då duger inte hundmat riktigt till.

Vid 12:30-tiden, närmast varje dag jag minns från den tiden så steg Thomas Jisander in på "Seven", där Andreas och Johan just hade tagit över sin första franchise. Jisander stegade genom den långsmala lokalen till kyldisken på höger sida, alltid med sin håriga lilla vovve placerad under armen. Detta långt innan Paris Hilton gjorde precis det beteendet till internationell brat-norm.
Det otränade ögat missade med enkelhet hans lilla ritual där ett, ibland två, paket med påläggsskinka köptes in. Men till skillnad från den vanliga lunchkonsumenten tänkte Jisander inte bré sig en macka, utan tog efter betalning bara ett par steg ut på gatan där han matade sin hund med påläggsskinkan.

Vi observerade den här märkliga ritualen vid ett flertal tillfällen och skakade alltid smått roat på våra huvud. Den här Jisander var inte riktigt klok. En annan gång bjöd han sin lilla hund, en schnauzer eller vad de nu heter, på wienerbröd. Jag minns tanken som gick genom mitt huvud: "Det där kan ju bara inte vara lämplig kost för hunden". Inte för att moralisera eller så, men ändå.

Jisander var dessutom en frispråkig jävel som ofta och högljutt inledde diskussioner med butikens två delägare kring hans privata affärer, familj och diverse sociala händelser. De flesta av killarna i vårt gäng brydde sig inte riktigt om den här mannens historier, då de inte kunde sätta honom i rätt sammanhang. Själv vässade jag alltid öronen och inledde efter ett tag många rätt så intressanta diskussioner med Jisander. Han fattade nog aldrig riktigt varför några av oss unga tonåringar tyckte hans var fascinerande och ärligt talat så brydde han sig säkert inte det minsta. Vi var bara ännu en ursäkt för honom att visa omgivningen hur viktig han var.

Men ett par år senare, när Jisander var gäst hos Fredrik och Filip i Kanal5 blev vår tid på "Seven" åter igen en snackis kompiskretsen. Den del som överlevt sedan dess. "Det var ju han som alltid tjötade med oss på Seven. Fan jag hade ingen aning om att han varit inblandad i Trustorhärvan och levt ett sådant playboy-liv", sa en kompis till mig.

Men jag visste. Och lyssnade. För kunskap är makt.

Stiller den enda med sämre siffror än Mona Sahlin

SMÅTT & GÔTT. Vanligtvis hittar 40-50 personer om dygnet hit till Hankins.se. Mestadels är det väl vänner, kollegor, en del chefer och "fans" som följer mig sedan tiden på BaraBen.com som läser den här bloggen. Men ibland går besöksantalet genom taket, som i torsdags när jag plötsligt hade 650 läsningar av bloggen, som ni kan se på detta vackra diagram:

Orsaken för "läsarstormen" var att jag dagen innan hade bloggavslöjat GP-klanteri i bloggposten GP medger på sin webbsida att de struntar i faktakoll. Nu var det inte så att blogposten i sig fick samhället att hitta hit, utan det faktum att både Resumé och Dagens Media uppmärksammade min bloggpost. Mitt avslöjande var å andra sidan inte något särskilt rafflande att skriva hem om, men ändå skoj att branschpressen lyfte fram det jag vaskade fram. Något som både chefer och ledarredaktionen på GT hade noterat och kommenterade irl.

||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||

Det värsta är att jag just nu sitter på en riktig bomb i nyhetsväg, som jag inte kan dela med mig av för att det är en god vän till mig som delat med sig av informationen. Jag har lovat att inte sprida det vidare (och det tänker jag inte heller) men det är klockrent löpsedelsstoff för huvudstadspressen i alla fall. Orsaken till att jag inte undviker den här typen av information är att jag hellre lever med smärtan av att inte kunna skriva om ämnet - än att leva okunnig och oinformerad om vad som händer i samhällets kulisser. Här har jag tankar om att faktiskt skriva om det här dilemmat för exempelvis Journalisten. Vi får väl se om jag får tummen ur och främst om de är intresserade av att sätta det hela i tryck.

||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||

När Blåvitt panikvärvade Hannes Stiller var han nog den enda svensk med lägre opinionsstöd än Mona Sahlin. Men fyra mål i två matcher och bra spel i ännu fler kamper får honom plötsligt att vara den mest omskrivne Blåvitt-spelaren i svensk press. Snacka om att saker kan vända fort. Innebär det måhända att även Toblerone-Mona kan få med sig en majoritet av väljarna på frågan "Kan du se henne som statsminister" till nästa år? Eller i alla fall få med sig en majoritet av de egna väljarna..? Tvek på den. Ingen slump att Facebook-gruppen "Byt ut Mona för att utmana borgarna på riktigt" skapades redan förra året. Väljarna är inte lika korkade som partiledningen. Så att säga.

||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||

Personligen förstår jag inte hyllningarna av Oldsbergs och SVT Göteborgs "Här är ditt liv". Jag slog på showen och förväntade mig en genuint underhållande helgkväll. Men till min stora besvikelse var programmet långsamt, förutsägbart och rakt igenom trist. Jag trodde faktiskt att det skulle bli stora sågen från pressen med men möttes istället av stående ovationer från TV-recensenterna.

Jag vet inte om det är en generationsfråga, om det är formatet i sig som väcker nostaligiska känslor hos mina TV-kollegor eller om folk rent av charmades av stjärnduon Oldsberg och Persbrandt. Men för mig var det verkligen inte någon hit, snarare värt två getingar. I bland undrar jag om det inte är "succé" som säljer fler tidningar och på så sätt genererar dessa rätt så hysteriska reaktioner på ett mediokert program.

||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||

Veckans bästa mediehändelse inträffade i Aschbergs nya program på TV8. Han hade Alfa-kassans biträdande chef på besök och gick på hårt med en skjutjärnsjournalistik från 70-talet som i princip ingen annan svensk journalist försöker sig på nu för tiden.

Aschberg: "Haha, jag vill inte skratta men när du säger att ni gör ert bästa samtidigt som ni inte förstått att det kommer bli många arbetalösa nu (i spåren av den ekonomiska krisen) så blir det ju rätt så löjeväckande".

World class attacking journalism. Avskytt på journalisthögskolorna nu för tiden, men kan komma väl till pass i fler situationer än man kan tro och en tradition värd att bevara...

Foto: TV3

Västmodet sprider sig på Göteborgs redaktioner

JOURNALISTIK. GP hade en småkul artikel i söndags angående alla västar på Västnytt. Programledarna på SVT:s lokalnyheter Västnytt har nämligen sedan länge klätt sig i just västar, vilket i alla fall får mig (och GP:s reporter) att associera till Göteborgshumorn. Själva förnekar de detta:

Faksimil: GP.se

I dag kan jag avslöja att SVT:s Västnytt inte är den enda göteborgska nyhetsredaktion som konsekvent använder sig av västar. Så här ser nämligen höstmodet ut på GT:s redaktion @ Kungstorget 2:

JOURNALISTIK. Göteborgs-Posten går i dag ut och erkänner på sin hemsida att de publicerar nyheter utan att faktakolla dem. Dessutom hånar de Volvos kräftgång och i ett meddelande på hemsidan kallar de sitt egna publiceringssystem för "löddrigt", vilket verkligen bekräftas av att en hel rad galna artiklar i detta stuk får ligga publicerade helt offentligt.

Och nej, trots din eventuella misstanke så är inte detta ett skämt, klicka på länkarna och skåda Göteborgs-Postens publiceringshaveri. I artikeln "Stor nyhet" skrivs:
"Allra först ska vi publicera den på internwebben. Så att våra löddriga webbläsare kan förmedla händelsen till de otåligt väntande surfarna. Fattas bara annat.
Sedan ska vi skriva en version till papperstidningen. Och kolla fakta."

Men det är inte allt. Dussintals liknande totalt bisarra artiklar ligger uppe på GP.se, helt öppet för allmänheten. Ett ytterligare exempel är artikeln "Hej och hå och en flaska rom". Här tar journalistiken helt nya nivåer när skribenten "Fläderbert Knypple" skriver de redan bevingade raderna:
"Den döda räven rev en annan räv.
Da da da dam dam. Da da da dam dam."
Stora Journalistpriset nästa.

Klicka på bilden för större variant.
Faksimil från GP.se.

Och så här fortsätter det. Bland favoriterna hittar vi guldkorn som "Vackrast i världen" med texten: "Chimpansen Pontus har fått utmärkelsen för sina vackra ögons skull. Nu ska han på turné." eller varför inte publikfriande artikeln "Volvo säljer bilar" som rätt hånfullt kommenterar motgångarna för det Göteborgska bilföretaget: "Efter några deppiga månader ser det ljusare ut.
- Kul, kommenterar Volvos presschef."

För inte är det väl så att Göteborgs-Posten, landets fjärde största tidning, låter oseriösa testsidor ligga ute för allmänhetens insyn? Nej, så kan det väl omöjligtvis vara. Det som finns på hemsidan är ju deras främsta ansikte utåt, så där har de stenkoll på vad som publiceras...eller?
JOURNALISTIK. I söndags var jag och JW i en liten ort utanför Borås och träffade familjen Tmava, vilket mynnade ut i dagens GT-förstasida som ni kan se här till höger. Artikeln, om hur den svårt sjuke Suad, 1, hotas av utvisning till Kosovo - där läkarna inte kan ge honom vård - har rört upp rejält med känslor.

Dagen började med att Sveriges Radio hörde av sig till redaktionen för att få kontaktuppgifter till familjen. När jag kom upp till redaktionen vid 11-tiden så hade ett gäng mejl trillat in från både kritiska som sympatiska läsare. Sedan började kommentarsstormen på GT.se i samband med att artikeln publicerades där. I skrivande stund har 146 kommentarer lagt in på artikeln på webben. Detta på en artikel som inte fick riksspridning genom att hamna i Expressen - vilket är det en riktigt omfattande läsarreaktion.

Nästan i BaraBen-klass.

Framåt eftermiddagen så tog det hela ännu en vändning när en politiker som arbetar i Riksdagen (vilket parti kan vi låta vara osagt) hörde av sig till mig. Han arbetar inte med flyktingfrågor eller biståndsfrågor normalt sett, men hade läst min artikel och blivit djupt engagerad i det hela. Via mig han kontakt med familjen och snart så hörde släktingar till familjen Tmava av sig och berättade chockat att de inte hade förväntat att artikeln i GT skulle få den av den genomslagskraft som den fick. Själv tror jag att det handlar minst lika mycket om själva ämnet, som verkligen väcker känslor hos människor på olika sätt.

Det är bara att se omröstningen på webben, där över 8300 personer sagt sitt:

Bilden på ettåriga Suads rygg finns både i papperstidningen (större) och på webben (mindre) men går ändå inte fram riktigt. JW tog en klockren ruta på barnets rygg, som var något av det mest skrämmande jag sett. Ett sådant öde önskar jag inte min värsta fiende. Än mindre ett litet spädbarn. Den här världen kan vara grym ibland.

Faksimiler från GT.se.

||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||

Sprang på SD (kul förkortning) i Haga vid lunchtid och vi bestämde oss för att käka lite på ett hak längs Vasagatan. Han har nyligen fått sig en månatlig krönika på Radio Göteborg i P4 och skall framöver servera oss ett par minuters fundering över svenskarnas förhållande till Zlatan Ibrahimovic, som lär bli väldigt underhållande. I alla fall om SD:s stå upp-kvalitéer (oj nu blev den ännu roligare) går igenom radiosändaren. Personligen har jag inte hunnit lyssna på premiären, som var på temat humor, men ska leta upp den på SR.se i kväll.

||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||Hankins.se||

Noterade även att Uppdrag Granskning var inne i Saluhallen på Kungstorget och filmade i dag. Vad inslaget handlade om är jag osäker på, men det var lite smålustigt (eller inte) tajmat med tanke på att vi haft ett fall av rejält restaurangfiffel på gång som artikel de senaste dagarna. Kan inte säga något om detta ännu, men det irriterade mig som i helvete i alla fall. Mer lär komma i GT, kanske redan imorn...

G-P:s ledare tycker att jag demoniserar förorten

MEDIA. Jag blev "totalsågad" på G-P:s ledarsida (!) i tisdags, på grund av min bylinebild. Där skrevs det att:
"Häromdagen publicerade en kvällstidning här i stan en artikel om Backa Röd, det område varifrån det på senaste tiden kommit rapporter om ungdomar som löper amok. Reportern står på sin bylinebild med armarna korsade över bröstet, sammanbiten blick och en svart keps nedtryckt på skallen, framför en sliten skylt som hälsar välkommen till Backa. Vad han vill säga är tydligt. Välkommen till ghettot. Här måste man vara en tuffing för att klara sig."

Malin Lernfelt,
Göteborgs-Postens ledarsida 1/9 2009.
Sedan upprepade hon, Malin Lernfelt (med sågen) massa grejer som jag de facto konstaterade i min text om Backa. Så kan det gå om man bara tittar på bilderna när man läser tidningen. Jag mejlade Malin Lernfelt i dag med en liten förklaring, där jag bland annat påpekade att jag är uppväxt och fortfarande boende i Backa, så att min bylinebild var en slags ond demonisering av "ghettot", som hon kallar min hemstadsdel, känns inte speciellt välgrundad. Hon snackar om mitt hood liksom. Vi får väl se om hon svarar...

Men bylinebilden är tydligen viktigare än ett helt uppslag med intervjuer och slutsatser, i alla fall när G-P:s ledarkritiker för för sig att slå till mot oss i kvällspressen. Den "slitna skylt" vi valde att ta bilden framför råkar inte vara det minsta sliten, utan faktiskt splitter ny. Men det är klart, hennes retoriska knep hade väl inte funkar lika bra då. Därför kan vi väl stilstudera ett par av mina senaste bylinebilder för att se om min bild "med armarna korsade över bröstet, sammanbiten blick och en svart keps nedtryckt på skallen" är något som utmärker sig för när vi rapporterar om förortsvåld, eller om det helt enkelt är min standardpose...

Jag med fotograf Ylander på spaningsmord i nära Vättern.
Armarna framför mig, med "sammanbiten blick" och ett vinterlandskap
på landsbygden som bakgrund. (Januari 2009)

Jag och Ylander framför SAAB i Trollhättan.
Kepsen "nedtryckt på skallen", med
"sammanbiten blick". (Juni 2009)

Armarna i kors, med "sammanbiten blick", plus
ghettosolglasögon. Framför kungahuset i Oslo. (Juli 2009)

Med armarna i kors, med "sammanbiten blick",
med utsikt över hela Oslo. (Juli 2009)

Med armarna i kors, med "sammanbiten blick"
på Koster. (Augusti 2009)

Med armarna i kors, med "sammanbiten blick" och
den svarta (blåa) kepsen "nedtryckt på skallen". (Augusti 2009)

Ja, det känns verkligen som att G-P:s ledarsida är något på spåren här. Den sista bylinebilden är nog inte bara är en bild i mängden utan ett unikt och annorlunda statement som visar att platsen jag är på är hård, farlig och med G-P:s ord, ett "ghetto". Eller inte.

Madonnashowen som Sverige gick miste om

NÖJE. Som ni knappast undvikit att notera så ingick jag i GT och Expressens Madonna-team i somras. Vi bevakade hotell, vi jagade runt kring lyxkrogar, vi avlyssnade radiokommunikation och vi till och med hade stakeouts utanför båthamnar. Men Madonna visade sig endast genom tonade bilrutor som den underbara artist hon kan vara ibland.

I hennes nya video för låten Celebration blir det dock Madonnashow på två vis.
1. Pojkvännen och dansaren Jesus Luz spelar dj.
2. Dottern Lourdes är med och dansar.

Vig som sin mor...

Detta i en för övrigt rejält blek och ickeoriginell video av svenska stjärnregissören Jonas Åkerlund. Hade nu något av detta inträffat i Sverige skulle vi fått en roligare helg och några extra artiklar att skriva, så det är synd att den svenska regissörens "drag" inte kom fram förrän nu, några veckor för sent. Vill du se hela spektaklet så har jag videon här:
TV. När säsong sex av populära HBO-dramat drog igång så var förväntningarna åter skyhöga. Serien har varit en orgie i smarta popkulturella referenser, cameo:s och biroller av de för tillfället heta kändisarna kombinerat med en fullständigt urspårad Bob Saget i en gästroll.

Allt är sig likt, men ändå är inget sig likt.

I säsong sex växer gänget upp, de påbörjar förvandlingen från pojkar till män. Vince( Adrian Grenier) slåss mot ensamheten när hans polare börjar intressera sig för annat än den vanliga gruppjakten på kvinnor, sex, sprit, knark och fester. Turtle (Jerry Ferrara) har sitt fortsatta förhållande med Jamie-Lynn Sigler från The Sopranos (Meadow Soprano), som spelar sig själv. Samtidigt har Eric (Kevin Connolly) problem att få igång sin agentur och får sig ett "riktigt jobb", Drama (Kevin Dillon) harvar runt i vanlig ordning på tv och killarna blir allt mer fristående från huvudkaraktären Vince.

Samtidigt återvänder Bob Saget i sin bisarra tolkning av sig själv vilket bara kan utkonkurreras av den fenomenala ADHD-agenten Ari Gold (Jeremy Piven) som tillsammans med sin assistent tillika sidekick (som tar sig ton!) Lloyd (Rex Lee) skapar en skön dynamik i serien. Deras fartfyllda och ofta problemkantade sidostorys balanserar skönt det lugna playerliv som Vincent Chase lever.

Men säsong sex har ett jätteproblem och det är att de har tappat känslan för vad som är hett, men framför allt vad som kommer vara hett lagom till att avsnitten visas. Det begås en serie av ödesdigra missar i kategorin "hett för dagen" av manusförfattarna när de skriver med att "My name is Earl"-folket signar med Ari Golds agentur och när Vincent Chase gör reklam för sin nya Scorcese-film på Jay Lenos Tonight Show.

Tonight show lämnades ju som bekant över till Conan O'Brian och "My name is Earl" lades ner. Här förlorar tyvärr serien legitimitet som "het och cool" serie när referenserna går till sådant som redan känns kyligt.

En kul detalj är att Peter Stormare dundrar in i serien som en galen säkerhetskonsult som ska skydda Vinnie Chase hus - efter att grabbarna drabbats av en kalsongstjälande stalker. Stormare spelar rätt knäpp och gör det (i vanlig ordning) bra. Sidostoryn med krånglet på Ari Golds kontor är ok, men jag saknar ändå hans hetsiga bråk med filmstudios och magnifika räddningar av projekt och kontrakt i sista stund. Ari:s råd till Eric, när den sistnämnda ska slåss för sin skådis (Lil Bow Wow) är dock skitkul. Klassiska minuter i tv-historien, utan tvekan.

Entourage är värt att uppmärksamma och klart sevärt för alla som följt serien sedan tidigare. Men det är inte riktigt full pott och smutsfläckarna av lite kassa popkulturreferenser drar ner totalbetyget. Men så är ju säsongen inte slut än, här finns gott om utrymme att ge oss kvalitetsunderhållning framöver. Entourage är trots allt sexigt, smart, hett och underhållande.

Det är det inte mycket annat som är det på tv just nu.
top