Cohiba monday

Ludacris feat. Tom Cruise + J-Lo

Premiär: Min första sportkrönika i GT!

MEDIA. I söndags skrev jag min första sportkrönika i GT, (tidigare har det blivit någon enstaka krönika på nyhetsplats) där jag lyfte det rätt så kontroversiella ämnet med fotboll inom politiken. Poäng med krönikan är att fler bör se fotbollen som rörelse tar allt större samhällsansvar och faktiskt fostrar ungdomar - utan att egentligen behöva göra det.

Samtidigt får rörelsen alldeles för lite "betalt" tillbaka från politiker och makthavare, speciellt nu i valdebatten. Läs krönikan från måndagens GT här. Jag har redan fått reaktioner från två så kallade påläggskalvar inom två av partierna i Göteborgs kommunfullmäktige, där de på olika sätt försöker visa att "vi har en lokal idrottspolitik". Så jag lär få anledning att återkomma till det här längre fram i år.

Hankins krönika på en lägligt placerad slot på GT.se, med tanke på ämnet...

På måndagskvällen
blev det ett helt annat slags arbete. Utan att gå in på några närmare detaljer eller arbetsmetoder så kan vi väl konstatera följande. Aftonbladets reporter och fotograf fanns på Gothia Hotell vid Liseberg i Göteborg. Inne på hotellet gömde sig norska schlagervinnaren Alexander Ryback, detta efter att ha fått sig ett rejält raseriutbrott på repetitionen inför TV4:s "Lotta på Liseberg" som skulle spelas in senare den kvällen.

Dagen efter, i tisdags, hade Aftonbladet exakt noll punkt noll aktuella citat från Alexander Ryback. I stället hade de återanvänt gamla citat från en intervju som gjordes i våras medan vi på GT och vår systertidning Expressen däremot hade fått sig ett snack med honom på hotellet.

Och ja, jag var reportern som löste det.

Det krävs bara lite cohones kombinerat med okonventionella metoder för att servera tisdagens mest lästa artikel på expressen.se/noje. Då kan man inte sitta med armarna i kors, som vissa andra gjorde den kvällen.

I'm just saying.

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

Supporterklubben Änglarna hörde nyligen av sig till mig och bad att få publicera ett av mina blogginlägg, "Buandet på Kamratgården - en slags Howard Stern-effekt", från 19 april. Jag gav efter en viss fundering dem fria händer att publicera blogginlägget rakt av - så länge det framgår att det är just ett blogginlägg som gått i tryck. Viss kvalitetskontroll bör man ha när det kommer till att sätta sina alster på pränt, anser jag.

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

Var befann du dig när Victoria och Daniel gifte sig? Vart satt du när de kysstes på kyrktrappan? Jag och min kollega AY stod inne på Mediemarkt Högsbo. Vid Sveriges största "tv-vägg" med ungefär 150 tv-apparater framför oss. Så vi missade inte en detalj. Inte en rörelse.

Vi hade stenkoll...så kyssen, vilken besvikelse!

Om man nu verkligen skall gifta sig, så är det förhoppningsvis en extrem passion och kärlek till den person man gifter sig med som ligger till grund för beslutet. Då måste ju även äktenskapet manifesteras med något mycket hetare och passionerat än den där tafatta "halvkindpussen" som de inblandade kungligheterna snubblade fram till på kyrktrappan. Big letdown! Bättre kan ni.

VM-frenzie: Frankrikes enorma underhållningsvärde

De Nordkoreanska tårarna

Serengeti @ Mariaplan.com


Filmen är från januari 2010. Come on, get with the game.

Lady Gaga - Telephone (Regi: Jonas Åkerlund)

Russian Red - Cigarettes

JOURNALISTIK. I dag träffade jag Mohamad, en fotbollstränare från Östra Göteborg som är månadens vinnare av GT-Sanktans pris till den bästa tränaren i de göteborgska ungdomsserierna.
Han satt bredvid mig och berättade att han inte kom ihåg senaste gången han fick ett pris.
Glädjen bara lös i hans ögon. Ibland är det vi sysslar med helt jävla underbart.

Vinnaren får tröjor från Stadium och GT till hela sitt lag, ett fint diplom, en väska, en jacka och ett presentkort. Allt det här fick Mohamad att rodna, han log och tackade oss tio gånger om. Lite uppmuntran, ett par vänliga ord och ett erkännande för de många år som ideell ledare för det flicklag som hans dotter en gång släpade med honom till. Det var allt som krävdes för att lyfta hans dag.

På väg ut från Stadium-butiken gick Mohamad bakom oss med en stor flyttlåda full av priser, när jag slängde en blick över axeln. Han log med hela ansiktet.  Där gick han rakryggad, stolt, men först och främst glad.

En förhållandevis liten gest från vår sida gjorde inte hans dag, inte hans vecka utan var förmodligen just den typ av enkelt och uppskattande erkännande som de flesta av oss ständigt behöver men så sällan får. Sådana här dagar blir jag lycklig av att jobba med något så marknadsbaserat som jag ändå sysslar med till vardags. Det är inget som vinner journalistpriser, men det ger vanliga människor ett leende på läpparna och den typ av erkännande för sitt vardagliga slit och sin anonyma existens som ingen annan kommit att tänka på att de behöver.

Vilket lag Mohamed tränar? Det kan du läsa i söndagens GT eller på Sanktan.se/goteborg 24 timmar senare. I dag nöjer vi med oss att ha spridit lite glädje med det arbete vi lägger ner. Det räcker långt, väldigt långt.
top