GT, sidorna 22-23, lördagen 3 december 2011.

GÖTEBORG. Här hittades Artur Merelaid, 82, dödad av ett kraftigt yttre våld mot bröstkorg och rygg, på dagen för tio år sedan. Länskriminalpolisen har tre teorier – att han blev ihjälslagen, påkörd eller föll från hög höjd – men saknar vittnen och spår. – Jag grät varje gång jag åkte förbi här under de första veckorna, säger dottern Merike Merelaid – min mamma.

Under mina tre och ett halvt år som reporter på GT har jag varit vid otaliga mordplatser. När jag passerar Hjällbo i dag minns jag alltid mötet med Nancy Tavsans otröstliga syster, nyårshelgen 2009. Morgonen före hade familjen fått chockbeskedet – deras älskade syster och dotter hade blivit brutalt mördad.
Året därpå mötte jag en annan blick av djup sorg, den här gången i en fars ögon. I dag ser jag fortfarande fackeltåget – där jag och Elin Krantz pappa var bland de drygt 2 500 personer som hedrade minnet av hans ihjälslagna dotter tidigare samma år – varje gång en ung blond kvinna kliver på spårvagnen.

Vid dessa och andra liknande möten har jag ofta velat säga ”jag vet hur det känns”, men inte förmått mig av respekt för det de anhöriga går igenom.
Men sanningen är inte långt därifrån.
I dag är det på dagen tio år sedan min morfar, Artur Merelaid, hittades brutalt ihjälslagen vid Myntplatsen på Hisingen i Göteborg. Det är i alla fall vad vi tror, för hans fall är ett av de 43 mord i Göteborgsområdet som ännu är olösta och ligger hos polisens ”Kalla fall”-grupp.
– När de ringde och sa att han hittats nära ättestupa..., säger sonen Toomas Merelaid.
– ...ja, då tänkte man ju ”har pappa verkligen tagit livet av sig?” Det stämde ju inte alls överens med bilden av honom eller hans beteende den sista tiden, säger Merike Merelaid. Eller det vi
fick reda på, att han hade gått för att fixa med sin hörapparat och sedan köpt lax för att grava in till jul.
Påsen från ”Feskarbröderna” i Nordstan, med morfars nyinköpta lax, låg kvar på platsen där han hittades långt efter att kroppen förts bort. Där stod jag, 18 år gammal, och ställde frågorna som alla anhöriga gör: hur, vem och varför?

Kort därefter fick min mammas misstankar medicinskt stöd.
– Enligt rättsläkaren var skadorna på Arturs kropp med högsta sannolikhet inte förenliga med ett fall. Detta gjorde att vi bland annat började se på om han kunde ha blivit påkörd vid Herkulesgatan och dumpad i det skogsbrynet eller misshandlad med ett tillhygge, säger Sven Ahlbin, chef för utredarna för fallet på Länskriminalpolisen.
Men tio år senare finns inga användbara ledtrådar eller information som kan lösa gåtan.
– Högst upp i det första huset framför slätten här stod en tant och såg att en person låg i det höga gräset. Men hon ringde vare sig ambulans eller polis. Jag sa det till kriminalpolisen då, att jag verkligen inte förstår hur en person tänker när man inte larmar när de ser en människa ligga ute i regnet, säger Merike Merelaid.
– Ja, han kunde ju ha överlevt då. Om hon bara hade ringt någon, säger Toomas Merelaid.

Tidigt på måndagsmorgonen den 3 december åkte Merike och Toomas förbi Myntplatsen på väg till sina arbetsplatser på norra Älvstranden, ovetande om att deras pappa låg i gräset en bit bort. Ett par timmar senare fick de chockbeskedet. Artur hade hittats död.
– Sedan var det som i en film. Jag satt i en korridor och fick en påse med pappas tillhörigheter. Hans plånbok var helt genomdränkt efter att han legat ute i nästan två dygn, säger Merike Merelaid.
Eftersom polisen inte fick fram några bra spår, vittnesuppgifter eller ett erkännande hamnade ärendet efter en tid bland de ”kalla fallen”. I dag kan utredningen inte ens med säkerhet säga att
han har blivit mördad, bara att mycket pekar på det.
– Vi utredde intensivt om Artur blivit utsatt för ett överfall men fick inga tips eller spaningsingångar, vilket är ovanligt med tanke på hur intensivt vi arbetade med detta, säger Sven Ahlbin.

Nu står jag åter på platsen där min morfar hittades död, tillsammans med min morbror Toomas och min mamma Merike. Än i dag saknar vi svar på vad som hände på platsen den där decemberhelgen för tio år sedan.
– Min jobbarkompis såg ju honom på Backaplan vid halv ett så det här har hänt mitt på dagen, säger Toomas Merelaid.
– Ja, finns det någon mer som sett något eller vet något om vad som hände pappa så hoppas jag verkligen att de ger sig tillkänna, säger Merike Merelaid.

I dag lägger jag, min lillasyster och mamma en blomma platsen där vår morfar och pappa hittades. Sedan besöker vi graven där han och mormor ligger, i Backatorp. Vi gör det med frågor som kanske aldrig blir besvarade. Om inte du vet något som kan ge oss ett bättre avslut, så att vi kan minnas Artur för vem han var – i stället för det som hände honom.

FAKTA Olösta mord i Göteborg
# I Göteborgsområdet finns just nu 43 så kallade ”kalla” mordfall. Dessa ärenden sköts av polisens ”Kalla fall”-grupp som vanligtvis arbetar på dem efter en turordningsprincip.
Om inte färska spår dyker upp i nya fall arbetar man med morden i den ordning de inträffat.
# Genomsnittsärendet tar cirka tre månader att ta sig igenom och i november fick gruppen en framgång när tingsrätten i Göteborg dömde Omar Hassan som skyldig för ett 15 år gammalt
mord på en lärare i Lunden. I det ärendet fanns dock en misstänkt redan från ett tidigt skede – fram till dom, något som saknas i de allra flesta andra olösta mordfall.
# Har du någon information om ett ”kallt” mordfall? Ring polisen på 11414 och be om
att bli kopplad till Kalla fall-gruppen eller mejla markus.hankins@gt.se.


Grafik: GT/Expressen 3/12 2011.
top