Lyssna: Hankins: ”Svårt att inte röra vid politiken”

RADIO. I morse gjorde jag ett litet gästspel på radio där jag snackade om "Röde Ruben", hockey-VM i Vitryssland, fotboll och politik, Zlatans lön, landslagets brist på engagemang för demokrati och det svåra i att vara tydlig och konsekvent i frågan "om fotboll och politik hör ihop?"  

Slutsatserna - i den mån det nu går att dra några i den här kontroversiella frågan - får ni lyssna er till i ovanstående klipp. Men det jag tar med mig är väl det som fick vara rubbe till det här blogginlägget, nämligen att det vore fräscht med "lite mer Loreen" hos grabbar som Zlatan Ibrahimovic...

General Knas - En God Vän [Officiell Video]

 
Regi, Redigering & Foto: Jonas Andréen - Lynx Pictures

Sara Yasmine - Stand up!


Text & Music: Sara Tahmirpour. Recorded by Anders Lagerfors in Nacksving Studios 2011, produced by Sara Tahmirpour & Anders Lagerfors. Mer om och av Sara Yasmine här.

Hankins som juridisk "expert" - i polsk press...


MEDIER. Efter mitt och Anders Ylanders besök i Polen förra december - när de två misstänkta mördarna i Långaredsfallet greps - så knöt jag en hel del kontakter bland polska journalister. I vissa lägen har dessa hjälpt mig, i andra lägen jag dem. I det här fallet försöker jag förklara för Gloz Pomorzas läsare (den största regionala morgontidningen i norra Polen) hur det svenska rättsväsendet fungerar, för det är skilda världar jämfört med polackernas system.

Ett och annat har eventuellt blivit lite småskevt i översättningen från engelska till polska (misstänker det efter att ha översatt tillbaka till engelska via Google translate - som förvisso kan vara boven), men i huvudsak blev det rätt och det jag gör är ett försök till att förklara varför en komplicerad utredning som denna har tagit tid och hur mediernas roll fungerar i relation till densamma och åklagarnas/polisens arbete.

Etzia - Same Thing A Gwaan

 
 Director, Photo & Edit: Jonas Andréen - Lynx Pictures. Music produced by Silly Walks. Voice recording: Partillo Productions Video effects: Nicklas Lärka & Jonas Andréen

Parham & Vic - Passagerare

GT sidorna 1, 8-9, onsdagen 4 april 2012.

GÖTEBORG. "Det är inte stereotypen av kriminella ungdomar vi pratar om här, snarare tvärtom", säger en polis till GT. Familjebakgrunden hos de fyra häktade pojkarna i 15-årsåldern är den diametralt motsatta till alla fördomar.
Tre av fyra har en ordnad hemsituation, föräldrar med vanliga arbetarjobb och pojkarna talar klockren svenska.

- Jag hoppas verkligen att han som blev misshandlad återhämtar sig och kan komma ut från sjukhuset snart, säger pappan till en av pojkarna.

Sju pojkar i 15-årsåldern befann sig på Kortedala torg när Carl-Eric Cedvander, 61, misshandlades till oigenkännlighet.
Fyra av dem - samtliga niondeklassare på Hjällboskolan - är sedan i söndags häktade för den synnerligen grova misshandeln.
GT:s reporter Markus Hankins träffade redan hösten 2009 två av killarna och granskar i dag upptrappningen till den misshandel som skakar Göteborg."Vi mot världen", är attityden bland en del av de äldsta killarna på Hjällbo- skolan just nu. När GT:s team lämnar skolgården gör vi "misstaget" att prata med ett par trevliga och till synes skötsamma tjejer.
De "tuffa" killarna i nian vill direkt markera revir.
Här ska ingen komma och snacka om deras vänner, vad de än må ha gjort.
En av dem springer fram och sparkar med fotsulan på fotografens bil och springer sedan snabbt in i skolan igen.

"Det är en grupp som spårat ur i år"
- Förra året hade vi inte de här attitydproblemen. Det är en grupp killar på skolan som spårat ur i år, säger rektorn Peter Holmqvist med en tung suck.
Efter att Göteborgs förorter gång på gång stuckits i brand sommaren 2009 skickades jag och fotografen Sara Pettersson ut på uppdrag av GT för att göra ett reportage om socioekonomiskt utsatta områden och lyfta fram den majoritet av ungdomar som är skötsamma och lever för leka, idrotta och plugga - för att bara vara barn.
I köpcentrat vid Angereds centrum träffade jag ett gäng unga killar från som skrattade, var jättenyfikna och "slogs" om min uppmärksamhet.
- På kvällarna är det de äldre tonåringarna som är på fritidsgården och då har vi inget att göra. Vi skulle vilja ha ett ställe där man kan spela spel och leka, sa en av pojkarna till GT.
Sedan dess hade vännerna i nionde klass på Hjällboskolan etablerat sig bland de "äldre tonåringarna".
Fritidsgården var gruppens utgångspunkt och de senaste åren hade vuxenvärlden knackat på.
I dag misstänks två av dem ha deltagit i den brutala misshandeln av Carl-Eric Cedvander, 61.
Fram tills för något år sedan spelade två av de brottsmisstänkta pojkarna fotboll i en klubb i Angered och hade i vinter fått se sin tidigare lagkamrat slå igenom internationellt.
Själva slutade de med fotbollen.
Någon ägnade i stället tid åt hiphop-dans, en annan på att titta på kampsport. En av dem hade till och med testat på att träna blandkampsporten MMA, men slutade även med det.
- Min son har blivit riktigt duktig på att klippa sina kompisars hår och är den de kommer till för att få speciella frisyrer. Sådana kortklippta som ungdomar har, berättar pappan till en av 15-åringarna.
Fram till i vinter hade samhället inga tydliga signaler på att det otänkbara kunde hända. Inte föräldrarna heller. De tyckte sig ha rätt bra koll på sina barn. Ingen av tonåringarna var sedan tidigare straffad för något brott.
- Jag blir inte arg när alla pratar om våra barn. Samtidigt som jag verkligen hoppas att han som blev misshandlad repar sig och kan komma ut från sjukhuset snart så vädjar jag till rättsväsendet att förstå att det här bara är barn. Därför är jag väldigt orolig för hur det här med att sitta isolerad ska påverka honom psykiskt, säger en av papporna till GT.
Förra året hände någonting oförklarligt. Något som enligt skolan drev gruppen närmare andra tonåringar, grabbar som befann sig närmare gråzonen mot problem och kriminalitet.

Hamnade i bråk på en annan skola
Vid ett tillfälle i vintras hängde några av pojkarna med en större grupp elever till en annan skola i området där de hamnade i bråk. Men de nu häktade pojkarna var enligt GT:s uppgifter inte pådrivande eller ens direkt inblandade i tumultet. En incident som enligt skolledningen på den andra skolan inte ens var allvarlig nog att leda till en polisanmälan.
- Vi har rätt bra koll på vilka som kommer utifrån och kunde sätta stopp för det innan något hände, säger en i personalen till GT.
Men våldet tros ändå ha trappats upp.
För tre veckor sedan fick en lärare på Hjällboskolan däcken sönderskurna på sin bil. Vittnen såg då hur en av de i dag häktade pojkarna befann sig på platsen. Men varför det inträffade är oklart och föräldrarnas inställning var defensiv.
- Vad har ni för bevis som säger att min son var inblandad?, frågade sig en pappa då.

Misstänktes röka "Spice"
Uppgifter från polisen gjorde gällande att pojkarna hade gett sig på alkoholister i vid ett behandlingshem i Nordost. Skolan misstänkte att pojkarna under samma period börjat röka Spice, en nätdrog med cannabisliknande drag, där ingredienserna förändras för att inte ligga bland dem som är narkotikaklassade.
Men ingen av pojkarna greps för någon misshandel. Och enligt uppgifter till GT fanns inga spår av narkotika i de drogtester som polisen genomförde efter att de gripits misstänkts för överfallet på Carl-Erik Cedvander.
Kvar fanns bara rykten.
- Vi har fått information om att den här gruppen med pojkar börjat röka på skoltid och sedan röka annat än cigaretter efter skolan. Sådana misstankar räcker ju för att vi ska ha en skyldighet att kontakta föräldrarna, säger Hjällboskolans rektor Peter Holmqvist.
Men med en oklar handlingsplan för narkotikatester hamnade ansvaret för drogtester på föräldrarna.
- Var gör man drogtest då? Och vem ska kolla dessa, frågade en av föräldrarna som GT talat med.
Då hade vare sig skolan, socialtjänsten eller polisen något bra svar.
Vad tycker du om att skolan och polisen nu pekar ut misstänkt droganvändande som orsak till detta?
- Ingenting egentligen. Jag vill bara få träffa min son och prata med honom, då hade vi fått fram sanningen om vad som hände på en halvtimme. Det kan jag lova. Med lite vuxet beteende kunde situationen som uppstod ha undvikits, det är jag helt övertygad om, säger pappan.
I fredags utfärdades sju beslut om LVU-omhändertaganden mot hela den grupp av pojkar som fanns på brottsplatsen i Kortedala där Carl-Eric Cedvander misshandlades brutalt söndagseftermiddagen 18 mars.
Pojkarna splittrades och placerades på slutna ungdomsvårdsanstalter över hela landet. Så att de inte skulle kunna snacka ihop sig inför den rättsliga processen. Minst två av dem placerades i andra län än Västra Götaland.
I söndags häktades fyra av dem vid Göteborgs tingsrätt, ett formellt beslut som kan hävas före påsk.
- Vi har precis inlett processen men har ambition att pröva detta före påskhelgen, säger rådman Bengt Hasselberg på Förvaltningsrätten i Göteborg. Biträdena har förelagts att svara före lunchtid på skärtorsdagen.
Så varför inträffade den brutala misshandeln?
Uppgifter inom Kortedalapolisen gör gällande att unga pojkar i Nordost roat sig med att attackera socialt utsatta medborgare, hemlösa och alkoholister. Ett behandlingshem tros ha drabbats - men hemlösa och alkoholister anmäler sällan. Här tror polisen att en del av de nu häktade pojkarna kan ha varit inblandade. Men bevis saknas.

Medgav inblandning i misshandeln
Och i helgen medgav en av pojkarna inblandning i misshandeln på Kortedala torg.
- Min klient säger att han attackerades av mannen först. Han tog strypgrepp på min klient och sparkade honom, har advokat Per Söderberg sagt till GT.
Men samtidigt är föräldrarna chockade av att deras barn ens anklagas för det brutala dådet.
I rättssalen utspelade sig dramatiska scener när två av mödrarna brast ut i storgråt efter respektive häktningsbeslut. En av dem var så chockad att hon fick bäras ut från salen av sina anhöriga.
Föräldrar som fortsätter ställa sig samma fråga som hela Göteborg gör just nu - varför?
Samtidigt som Carl-Eric Cedvander ligger i koma med komplicerade hjärnskador.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se

Expressen sidorna 22-23, onsdagen 4 april 2012.
MEDIEDRAMATURGI. Vi fick ett tips till GT om att en snubbe bosatt sig på Landvetters flygplats. Det var oklart varför - men han hade bott där i flera månader. Men på grund av olika redaktionella skäl och stora händelser att bevaka (allt från brott till nöje) så hann vi inte hugga tag i det hela. Skulle vi göra det skulle det göras ordentligt och inte bara ha ett samtal till grund för det.

Därför hann både Sveriges Radio och Göteborgs Posten före. Men, så här ska man ju aldrig skriva...


På flera sätt? Via telefon...och telefon? Nytillträdde GT-nyhetschefen Gunnar Ohlson gav mig uppdraget att åka ut till Landvetter och kartlägga "Tyskens" aktiviteter. Jag gjorde det helt otroligt svåra att jag frågade dem som jobbade i fiken och restaurangerna på Landvetter - var "Tysken" egentligen höll hus. Person ett skickade mig i rätt riktning, person två pekade ut honom. Och vips hade vi ett snack med den tidigare så mystiska 27-åringen.

Vilket ledde till ett uppslag i dagens GT - bland annat med karta på var han ägnar sin tid, var han sover och andra fina detaljer. Så därmed kunde även den rosa konkurrenten hitta dit, till slut. Själv är jag ofta skeptisk till att följa upp sådant som andra medier är före med - om man inte har en egen hook - en egen spin på nyheten som är unik och för storyn vidare.

Men när man hittar det så är den typen av uppföljning väldigt uppskattad bland läsarna.

Mest läst på GT.se 13/2 2012.

Något som inte framgår i dagens GT-reportage är att vi även skänkte honom en ny jacka, så nu är killen Geting-brandad i gult och rött!


Det kändes liksom fel att inte i alla fall försöka hjälpa snubben så gott vi kunde - även om han tackade nej till det (tycker jag) generösa erbjudandet att köpa honom en returbiljett till Tyskland. Varför? Det ser ni i dagens reportage.



Frågor på detta?

De flesta av oss hamnade inte i fängelse

JOURNALISTIK. På GT-Kulturen tog redaktör Ingrid Norrman för ett tag sedan initiativ till en artikelserie om Göteborgs gator och i (ons-)dagens tidning var det dags för mig att skriva om en gata som betytt något speciellt för mig. Valet föll på Gåsagången, där jag bodde i sex-sju år på 1990-talet, under mellan- och högstadieåren.
"För även om jag minns timmarna på lekplatsen "Borgen", skären på basket­planens vinterspolade is och familje­festerna i Hyresgästföreningens lokal som några av mitt livs mest lyckliga stunder, så hamnade långt i från alla "Backaungar" på glada platser senare i livet.
I det perspektivet känner jag sorg över att vara tillbaka på Gåsagången."
Skriver jag i dagens artikel. Vill du läsa hela, kika in på GT.se/Kultur (eller se nedan).

Foto: Amelie Herbertsson

Foto: Amelie Herbertsson

För att se mer av Amelie Herbertssons bildjournalistik, kika in på hennes hemsida.

Här är min text om Gåsagången i sin helhet, från GT-Kulturen 1 februari 2012:

"De flesta av oss hamnade inte i fängelse"

Varje gata i stan har en historia att ­berätta. GT-kulturens serie om gatorna i Göteborg blir ­tillsammans en berättelse om staden vi lever i och vilka vi är. I dag: GT-journalisten Markus Hankins om ­Gåsagången.

Då reflekterade vi aldrig över att hemkvarteren var döpta efter Selma Lagerlöfs episka saga om Nils Holgersson. Men varje gång jag hade den där ­– frekvent återkommande - drömmen där jag flög högt i skyn över Göteborg så var det inte Avenyn, Nordstan eller Gamla Ullevi som skymtade där nere, långt under vingslagen. Nej, de små figurerna som gick där var mina grannar på Akkas Gata, Sägengatan och Selma Lagerlöfs torg. Hemkvarter som på olika sätt döpts efter sagor och den där kvinnan som fanns på tjugan, för det hade morsan berättat för länge sedan.


"Borgen". Foto: AMELIE HERBERTSSON


Den sfär jag lika gärna kunde ha kallat för världen var där mina avgörande uppväxtår formade mig som person. Platserna där vi lekte, blev kära, stal sprit från föräldrarna och där jag en midsommaraftons morgon lyckades bryta armen ute på fotbollsplanen.
Vår verklighet hette Hisings Backa och gatan där jag bodde heter Gåsagången. Liknande perspektiv om uppväxtens viktiga gator finns hos de flesta av oss. Gårdarna där vi gick från att vara oskyldiga barn med stapplande steg mot vuxenvärlden lämnar oundvikligen spår efter sig.

Men för många av er som är drygt 30 i dag finns troligtvis inte samma mörker att se tillbaka på. För även om jag minns timmarna på lekplatsen "Borgen", skären på basket­planens vinterspolade is och familje­festerna i Hyresgästföreningens lokal som några av mitt livs mest lyckliga stunder, så hamnade långt i från alla "Backaungar" på glada platser senare i livet.
I det perspektivet känner jag sorg över att vara tillbaka på Gåsagången.

På en svensexa för två somrar sedan träffades ett gäng grabbar med rötter kring Selmas torg. Där började våra berättelser forma en intressant – om än delvis otäck – bild av vad som skett sedan barndomens oskuldfulla lekar.

Om hur den där tuffa killen från nian på Skälltorpsskolan i dag sitter inne för att ha smugglat heroin, om hur en grabb från min svale rör sig i den organiserade brottsligheten, hur en av ungarna som brukade stjäla våra fotbollar nu har dömts för en serie av allvarliga brott.
Återblickarna till den delen av för­ortens barndom är så förutsägbara. Det krävs ingen sociologiprofessur för att lista ut att ungar från Gåsagången, Keplers Gata eller Väderilsgatan saknar samma förutsättningar för så kallade framgång, för den av omvärlden så eftertraktade klassresan, som de andra ungarna - dem vi brukade kallade för "rikemansbarn".
De som bryter normen, men är den absoluta majoriteten av förortens kids talas det däremot sällan om. Ungarna som blir vanliga Svenssons, som har nått framgång i all enkelhet.

I dag reflekterar jag över att det var Selmas sagor som gav inspiration för att döpa dessa gator. Men det är en kunskap som inte representerar en stereotyp poetisk dröm om att fly verkligheten in i en låtsasvärld. Nu, när jag drömmer, så flyger jag inte utan står kvar på Hisingens gator. Här leker nästa generation av barn som kommer och måste undvika de nedtrampade stigarna av negativa energier.

Så när jag lutar mig mot de röda tegelväggarna på Gåsagångens fasader ser jag en av min barndoms kärlekar. Hon är lyckligt gift och framgångsrik karriärkvinna i Los Angeles. Jag ser killen som var grym på all sport där det fanns en klubba, i dag en del av stans jetsetelit. Och framför allt går mina tankar till alla de kids som aldrig avtjänat en natt bakom lås och bom - trots att förutsättningarna för den negativa spiralen fanns där – utan sliter på Volvo, Astra, Pressbyrån eller GT för den delen.

Dessa vanliga arbetarklassens och medelklassens Svenne-bananer, ni är mina hjältar. Ni är mitt Gåsagången, min barndoms gata.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se
top